En dag anmäldes till Mollys största för våning ett besök af mr Preston. Hon och hennes styfmor sutto i förmaket; Cyntia var ute; hon hade gått ut i staden för att göra några uppköp — då dörren öppnades, namnet förkunnades och dess egare spatserade in. Hans inträde tycktes förorsaka mera förvirring än Molly kunde förstå vara behöflig. Han kom in med samma utseende af säkerhet och sjelfbelåtenhet, hvarmed han i Asheombe mottog sina gäster. Men mrs Gibsons jemna panna rynkades litet vid hans åsyn och hon mottog. honom med mycket mera köld än hon eljest brukade visa sina gäster. Dock låg i detta mottagande en viss oro, som förundrade Molly. Mrs Gibson satt som vanligt, vid sitt eviga tapisseriarbete, då mr Preston inträdde, men då hon reste sig upp hvälfde hon med detsamma om korgen med sefirgarnet och afslående Mollys tillbud att hjelpa henne, ville bon nödvändigt sjelf plogka upp alla garndockorna, innan hon bad sin gäst sitta ned. Han stod der med hatten i hand, och låtsade vara mycket intresserad af garnaffären, hvilket Molly var viss på att han ej kunde vara, ty under hela tiden virrade hans blickar omkring i rummet och tycktes uppfatta ända till de minsta småsaker i dess anordning.