Aftonbladet – 27 mars 1866, sida 3

åtskridande och frihet, mi et, som ut: vecklar intelligensen, de ädla instinkterna, arbe: tets vackra ansträngningar — icke den frihet, Isom, gränsande till sjelfsvåldet, upphetsar -de llåga passionerna, undergräfver förtroendet, framkallar hat och alstrar oordningar. Vi vilja hafva den frihet, som belyser, som -I kontrollerar, som diskuterar regeringens handlinIgar — icke den frihet, som blir ett verktyg för att i smyg underminera och omstörta regeringen. Det är nu femton år sedan jag, då till namnet statens chef, men utan verklig makt, utan stöd Ihos kammaren, vågade, stark genom mitt samvete och de omröstningar som kallat mig, förklara, att Frankrike ej skulle störta i förderfvet under min ledning. ) Jag har hållit mitt ord. Sedan femton år ut: vecklar sig, förkofrar sig Frankrike; dess höga uppgift skall gå i fullbordan. Efter oss skola våra barn fortsätta vårt verk. Jag har en borgen derför i de begge statskorporationernas bistånd, armens tillgifvenhet, alla goda medborgares fosterlandskärlek, och slutligen i det gudomliga beskydd, som vårt fädernesland aldrig saknat.? Bland de sista talarne före omröstningen öfver adressförslaget var Eugeåne Pelletan, som i ett oförfäradt, kraftfullt och ofta 1ysande föredrag skildrade landets intellektuella tillstånd för närva.ande och jemförde det andra kejsarrikets Frankrike, der dagen går ued öfver tankens verld, der man endast har att värma sig af en nedgående sols sista strålar, med taflan af det konstitutionella Frankrike. ?Min tids män?, yttrade han bland annat, ?påminna sig den lysande litterära period, som vi varit vittnen till: Frankrike intogs af en mäktig inspiration inom alla tankegrenar: historia, skaldekonst, teater, domstolar, tidningspress, filosofi; ungdomen var entusiastisk, flitig, hänförd af alla menniskosjälens stora framsteg (Rop af: mycket bra! från flera bänkar). Behöfs det välatt uppräkna alla de talevter, alla de utmärktheter, hvilka då utgjorde likasom en hederseskort åt en fri regering? Alla ha vi dessa namn i friskt minne; att uppräkna dem skulle måhända såra två våra kollegers blygsamhet. Då gick den franska tanken hvarje dag upp öfver verlden och spred ljus och värme. Europa lyssnade uppmärksamt på allt hvad Frankrike sede; det var i vår skola som det gjorde sin politiska vppfostran, som det lärde sig betrakta kärleken till friheten såsom den första fosterlandskärleken.? (Mycket bra! rundtomkring talaren.) ENGLAND. Lord Grosvenor tillkännagaf den 21 dennes i underhuset, ait han den 12 April ämnar föreslå ett amendement till reformbillen af innehåll, att underhuset icke skall diskutera nedsättningen i census, så framt icke. dessförinnan ett förslag, som omfattar folkets hela representation, blifvit inlemnadt till detsamma. Sir W. Hutt tillkännagaf äfven, att han skulle inlemna ctt amendement, som uttryckte den önskan, att om reformförslaget blir antaget, det icke må sättas i verket förr, än underhuset varit i tillfälle att besluta om en ny fördelning af parlamentsplatserna. Gladstone förklarade att regeringen i sinom tid skulle ingifva en bill till förekommande af bestickningar vid valen. De båda ofvannämnda amendementerna gjorde ett hfligt intryck i underhuset, och alla tidningar sysselsatte sig med dem följande morgon. . Regeringens reformförslag har väckt stort uppseende i Liverpool. Om det går igenom, kommer antalet nya valmän derstädes att uppgå till 25,000. ?Working Mans Franchise Association? har hållit ett möte i London och beslutit följande resolution: Ehuru föreningen inser att valreformen icke kan fullständigt regleras annat än genom allmän omröstning l. och ny indelning af parlamentsplatserna, gilar hon reformbillen såsom ett befordrings. medel till denna vigtiga frågas lösning.? . Den 21 dennes firades gudstjenst i Lon-! ions alla kyrkor för att bedja Gud hejda voskapspestens härjningar; judarne hade relan firat onsdagen den 28 Februari såsom n fasteoch ödmjukelsedag med böner om lenna landsplågas afvändande. TYSKLAND. Allteftersom ställningen mellan de tyska tormakterna blifvit mer och mer hotande, vemöda sig de officiella organerna att bevisa sina resp. regeringars ipnerliga kärlek ill freden och förundran öfver motpartens ustningar. Preussen har aldrig sagt ettutnanande ord till Österrike, icke satt en nda man i rörelse eller gjort minsta förveredelse till ett krig. Och likaså ha Österikes truppsammandragningar i Böhmen in: et annat ändamål än att skydda judarne not förföljelser från zcecherna. Medan säåunda båda partierna två sina händer, fortättas krigsrustningarne med oförminskad fver, såvidt man af telegrammer och enkilda underrättelser kan döma. Om de diplomatiska förhandlingarne spöres icke mycket, men man torde kunna anaga att engelska kabinettets föreställningar cke skola lemnas utan afseende. Det finns ill och med de som icke tro på något krig rots alla förberedelser dextill. Den inveckade situationen karakteriseras i Augsb. Alig. veit. sålunda: ?Kriget mellan Preussen och )sterrike är oundvikligt, men det är der-li emte omöjligt?. Om det är moraliskt omöjjs igt, återstår endast den utväg att båda makir erna underkasta sig en skiljedom, om ejlt f förbundsdagen, så af de europeiska maker, hvilka undertecknat wienertraktateno ;ch garanterat förbundsinstitutionen. n Enligt officielt tillkännagifvande har kreaurspesten utbrutiti flera distrikter af guverementet Warschau. Nöden i Galizien antar allt större dimenioner, och på sin höjd om en månad, heer det, skola menniskorna dö som flugor f hungertyfus. På torgen finns d vidare tt korn spanmål. Bönderna sälja sina reatur och åkerredskap; plogar, hackor, läder, stöflar, kortligen allting säljes. söndernas små polska hästar kosta 1 florin. årbruket är omöjligt och allmänna osäkereten så s:or att ingen vågar gä ut efter kymningens inbrott. ITALIEN. Från Florens skrifves den 22 dennes: In; et rr id RA ÖF M AA Ö PM — MM mmh AA a OL 4 MD RAN