Aftonbladet – 27 mars 1866, sida 2

Hvarföre skulle han icke komma väl öfverens med sin far?? Åh, jag vet icke. Det vill säga, jag vet det, men jag tror ej jag bör säga det?. ?Var icke så pedantisk, Molly. Dessutom kan mean se på dig när du talar sanning eller osanning, utan att du behöfver berätta när du gör det. Jag förstod straxt hvad det der: Ah, jag vet icke, betydde. Jag anser mig aldrig. sjelf förbunden att säga sanningen, och jag ber att vi i det fallet må få stå på samma fot med hvarandra.? Cyntia kunde väl säga att hon ej ansåg sig förbunden att säga sanningen, ty hon sade bokstafligen hvad som först -föll henne in, utan att fråga efter om det var sannt eller ej. Men det låg egentligen intet ondt i detta, och intet försök att förskaffa sig någon egen fördel genom alla dessa påfund, och de voro många gånger så lustiga att Molly ej kunde låta bli att vara road deraf, ehuru hon af grundsats klandrade dem. Cyntias lekande lynåe förlänade till och med hennes fel ett visst behag, och dessutom var hon ofta så mild och deltagande, att Molly ej kunde blifva missnöjd med henne äfven då-hon försäkrade att de mest besynnerliga saker verkligen inträffat; Det ringa värde hon tycktes sätta på sin egen skönhet behagade mr Gibson utomordentligt, och den vördnad hon förstöd att visa honom vann helt och hållet hans hjerta. Dessutom visade hon så mycken vänskap och intresse för Molly. Hon hade ingen ro örrän hon fått förändra Mollys garderob, sedan modrens var färdig. ?Nu är det din tur, söta barn, sade hon ch angrep genast Mollys gammalmodiga lädningar. Förut arbetade jag som konässör, nu skall jag begynna som amatör.? (Forte)