Aftonbladet – 27 mars 1866, sida 2

sakta, tog Mollys hand och värmde den mellan sina, utan att säga ett ord. Denna vänlighet verkade mildrande på Mollys smärta och de tunga tårar, som samlat sig kring hennes hjerta, började rulla utför hennes kinder. Du höll bra mycket af henne, Molly?? Ja, snyftade Molly och en tystnad uppstod åter. Hade du kännt henne länge? Nej, blott ett år. Men jag hade sett henne så mycket. Jag var som en dotter för henue, brukade hon säga. Och ändå fick jag ej säga farväl till henne. Hennes själskrafter försvagades så hastigt.? Hon hade blott söner, tror jag? Ja, numera. Men hon hade en gång en dotter — Fanny. Under sin sjukdom brukade hon ibland kalla mig Fanoy.? ter uppstod en tystnad. De båda unga flickorna sågo tankfullt in i den halfslocknade elden. Cyntia talade först. Jag skulle önska att jag kunde hålla af andra, så som du gör, Molly.? Gör du icke det?? svarade Molly högst förundrad. Nej. Många personer säga sig älska mig, och tro kanske också att de göra det; men jag bryr mig just icke om någon. Jag tror att jag håller mera af dig, lilla Molly, som jag blott kännt i tio dagar, än af någon annan.? Icke mera än din mor?? sade Molly halft förundrad, halft förebrående. Jo mera än min mor!? svarade Cyntia, småleende. Det låter visst mycket illa, tror jag, men det är så emellertid. Så, döm mig nu icke ohördan. Jag tror ej att den barnsliga kärleken ligger helt och hållet i blodet, och kom ihåg huru mycket jag har varit skild från min mor. Jag älskade min