Det är något mer än dubbla beloppet af Iden summa hr Hierta ansett blifva behöfIlig för innevarande år. WW. Några slutord I Sandsjömålet. Till Redaktionen af Aftonbladet! ) Under rubrik ?Efterord i Sandsjömålet? förekommer i Stockholms Dagblad för den 14 dennes en uppsats, undertecknad af?p?, hvari ett par af hufvudstadens tidningar, deribland Aftonbladet, få uppbära hvarjeI handa beskyllningar för de åsigter de uttalat i detta mål. I nämnde nppsats yttras äfven följande: dessa tidningar hade satti Igång en agitation förmedelst insamlande I från arbetsklassen af penningar för anskaffande af en advokat m. m., allt i ändamål att binda allmänhetens opinion vid deras genom ensidiga och förvrängda) rteferater, förvillande mening och med ett illa doldt I bemödande att derigenom verka på målets juridiska behandling och afgörande?. Ehuru ?p:s? uppsats, hvarmed syftet är alltför tydligt, synes göra hvarje uppträdande deremot öfverflödigt, skulle jag, i egenskap af Aftonbladets referent i Sandsjömålet, anse mig fela lika mycket mot den aktning jag är skyldig den tidning, hvilken jag representerade vid ransakningen med Riex, som denna tidnings läsare, derest jag icke bemötte nämnda mot mig gjorda beskylningar. När ?p?, i hvilkens uttalade åsigter Dagbladet instämt, ådagalagt, att referenten i ett enda väsentligt fall alvikit från sanningen i sina referater, då må han gerna uppträda som skolmästare i Dagbladet, men tilldess detta skett, tillbakavisar jag besekyllningen att hafva genom ensidiga och förvrängda? referater sökt förvilla allmänhetens mening och föra den tidning, hvars referent jag var i Sandsjömålet, bakom ljuset, förklarande dessa insinuationer vara en afsigtligt framkastad lögn, hvilken lika litet hearar ?p, som Dagbladet. Hvarken jernvägsstyrelsens i rättegången begagnade ombud, de vid jernvägen anställda och i målet inblandade tjenstemän eller betjente, lika litet som Riex eller i målet hörda viltnen hade det minsta att anmärka mot Aftonbladets referater under ränsakningen; detta var referenten i tillfälle att höra mer än en gång, och då synes verkligen hr ?p:s? uppträdande nu vara lika opåkalladt, som minst sagdt opassande, helst ?p? sannolikt aldrig gjorde sig mödan att genomläsa Aftonbladets referater i målet, utan dömt synbarligen endast på auktoritetstro. Hade deremot ?p? behagat tuga notis om referentens redogörelse för målet, t. ex. för den 5 Maj 1865, hvari omförmäles hurusom de å Riex sida, såsom sakkunnige män, åberopade lokomotivförare måste åter inkallas och höras om, enär deras vittnesmål af tilltalade Riex ansågos ofullständigt uppagna i protokollet, skulle han sannolikt fattat en bättre tanke om referentens sanningskärlek och opartiskhet. I nämnda tidning uppdrages en paralel öfver vittnesmålen, sådana de afgäfvos och för andra gängen upprepades, somt sådana de voro fattade till protokollet. För hvar och en som åhörde ransakningen blef då uppenbart på hvilken sida ensidigheten låg, liksom att uppfattningen till protokollet icke var fullständig. Derpå kunde ingen heller undra, då i ett så vidlyftigt mål som detta domaren förde protokollet, utan biträde af särskild protokollsförare, och således ensam ransakade, ensam förde protokollet, ensam vitsordade dess riktighet och ensam dömde. Det ligger i allmänhet en stor fara i denna fyrdubbla verksamhet hos en domare, ty hans enskilda omdöme kan lika lätt som någon ennans förvillas, ock för vådan häraf har en af våra förnämsta rättslärde varnat, då han yttrat: en orätt dom kan man få ändrad, men mot vrängvist eller oriktigt uppfattade protokoller finnes ingen bot. Vidkommande behofvet af ett rättegångsbiträde åt Riex, så vågar referenten tryggt påstå, alt Riex första uppträdande gent emot sina mäktiga vederparter och allmänna åklagaren utvisade en så ytterlig handfallenhet i försvaret af sin person och frihet, att detta ej undgick någon med ringaste rättskänsla. Denna handtallenhet förklaras dels af Riex naturliga enfald, dels deraf, att han, som stod i begrepp ett gifta sig, såg alla sina planer för tramtiden krossade genom den timade olyckan. Om det biträde i rättegången Riex erhöll, tillhör det icke referenten att fälla något omdöme, men han anser sig böra förklara, alt han hade lika liten del i den 8. k. agitationer? för penningars anskaflande till en advokat, som i val af densamma. Hvad det straff angår, hvartill Riex blifvit dömd, måste man väl antaga att detta är rättvist, då två instanser pröfvat saken samt kommit till samma slut, på grund af de i målet förda protokoller. Deraf har dock icke referenten blifvit öfvertygad om, att Riex ensam var vållande till olyckan, men alla andra tilltalade alldeles oskyldiga, såsom Dagbladet och hr ?p? pästått. Referenten tillåter sig här anmärka en omständighet, som han mer än en gång erfarit, nemligen svårigheten för en domare, huru skicklig han än må vara, att döma i saker, som han alldeles icke förstår. För att kunna se in klart och oförvilladt t.-ex. i detta mål, fordrades en helt annan sakkunskap än domaren eger och ett fackstudium, hvilket alldeles icke kan vinnas under en kort ransakning, hvarföre det kanhända haft sitt goda med sig att åt fullt ojäfviga och sakkunniga män hänskjuta det tekniska af frågan. I afseende på det straff, hvartill Riex blifvit dömd, anser ref. den strängheten att hålla Riex häktad nära 12 månader, under det hans sak var föremål för högre instansers pröfning, obehöflig och ej heller förenlig med lagens anda och mening. Riex var en i sin vandel oförvitlig medborgare, med de mest hedrande vitsord för nykterhet, redbarhet och ordentlighet af sina förmän, mantalsoch skattskrifven samt bosatt hos sina föräldrar i Malmö, och lemnade sålunda för gRitt frisvifvande. under det hans dom utojorde