tagas? Hafva ifriga frågare tänkt derpå Nu gör lyckan, att rättskjutningskonsten: uppdrifvande i landet kan tagas oberoende af om folkbeväpningen har fri eller bunder form, d. v. s. att om det fordras 53 år föl det helas fullständiga ordnande, så kan mar dock i dag börja med delens. En allmän och någon längre tid fortva rande s. k. rörelse innehåller vanligen, eller är framkallad af, något för framtiden nödvändigt, eller nyttigt, ehuruväl att det hufvudsakliga ofta och försmädligt nog nära på döljes af en män d inblandade, främmande spekulationer m. m. Hela processen liknar på sitt sätt jernmalmens sofring, vid hvil ken en nygirig men föga aktgilfvande kan tro, alt slaggen är hufvudsaken, eller att alltsammans är bara slagg. I den gymnastiska rörelsen äro jernpartiklarne måhända: att det stora civilisationsverket, med dertill hörande fordringar i läsväg, svårligen kan i längden bära sig, utan att en motvigt uppfinnes emot inneoch stillasittandets menliga inverkan på under utveckling varande kroppar. (Denna idå är ej ny; den var erkänd af grekerna för öfver 2000 år sedan.) I skarpskytterörelsen äro jernpartiklarne måbända: dels att det ligger en benägenhet hos en i stigande varande civilisation att afnöta skarpa kastskilnader, t. ex. genom att inpassa en länk emellan den egentliga medborgaren och egentliga krigaren (för längesedan utfördt i de flesta länder genom nationalgardes-institutionen) samt att införa allmän kännedom i hufvudvapnets svåraste öfning (för längesedan utfördt i många länder genom skjutföreningar, skjutfester m. m.). Alla dessa, å ena sidan så berömda och å dep andra så klandrade nyheter? ... de sakna dock ungdomens behag. Meningen med denna väl långa artikel har varit att framhålla: 1:o Att det vore väl om rikets ständer taga ett initiativ med afseende å skarpskytterörelsens ordnande och på samma sätt som skedde vid 1856—58 årens riksdag, då det var fråga om den gymnastiska, d. v. s. att ständerna angifva hufvudgrunder för ordnandet. Att utan detta vilkor uppgöra ett förslag, som har hopp om att blifva antaget, det synes vara omöjligt. 2:0 Att det vore väl om statemakterna vilja inverka på näst sammanträdande landsting i och för hufvudvilkoret för möjligheten af en allmän skjutfärdighets uppdrifvande: skjutbanors anläggande, om möjligt i alla landsoch stadstörsamlingar. Om nationalbeväpningen blifver frivillig eller lagbunden, om hela iden står eller faller, i alla händelser synes vara af vigt att en mängd skjutbanor anläggas. Frågan är till en del militärisk och till en del kommunal. Det är måhända möjligt att kommunerna utföra arbetet om statsmakterna dertill uppmana. KE. i Februari 1866. P. L.