Nej, visst icke! Huru så?4 Ni kallade henne stackars liten, och så blef jag rädd att hon kanske var sjuk!4 Ah-nej! Det är bara en vana sedan mi Kirkpatricks död — en flicka som förlora: sin far — du vet väl att man alltid kalla en sådan stackars liten. Åh-nej! Cyntia ö1 aldrig sjuk. Hon är så stark sum en häst. Hon skulle aldrig kunna bli så trött som jag nu är. Kunde du skaffa mig ett glas vin och en skorpa, mitt barn? Jag är verkligen fär. dig att dåna. : r Gibson gladde sig mycket mera öfvei Cyntias ankomst än hennes egen mor gjorde. Han hoppades att hennes sällskap skulle bli ett stort nöje för Molly, som, itrots af hans giftermål och andra hustru, ändå alltid vai förnämsta föremålet för hans intressen. Han fonn till och med ett ögonblicks ledighei för alt springa upp för trappan och se de unga flickornas rum, för hvilkas möblerande han betalat en dryg summa. tGodt; jag antar att unga damer tycke om att ha sina sofrum utstofferade så här. det är visst mycket vackert, m:n — Jag tycker mycket mera vm milt rum med de gamla möblerna, pappa, men kan. ske Cyntia är van vid att ha det så här.t cKanhända; i elia fall bör hon kunna se att vi försökt göra det trefligt för henne. Ditt rom är alldeles lika, ser jag. Det ä1 rätt. Det kunde hafva sårat henne om def ej varit så prydligt som hennes. God natt! Sof godt i din granna säng! Molly var tidigt uppe och ardnade sing vackra blommor från Hamley Hall, för att sätta dem i Cyntias sum. Hon åt sin frukost i största hast och skyndade upp till sig för att påtaga halt och kappa och följa med mrs Gibson, som säkert skulle gå ned till hotellet Engeln, der Pthe Umpire? stan.