dadt, hvarjemte tvättvatten och handdukar buros in. Skall någon bo der? frågade hon en tjenstflicka. Ja, fruns dotter från Frankrike. Hon kommer i morgon. Ändtligen kom då denna efterlängtade Cyntia! Oh, huru roligt skulle det icke bli att få ett sällskap, en syster af samma ålder! Molly kände sig lättare om hjertat vid tanken derpå. Hon längtade efter mrs Gibsons hemkomst, för att få veta huru detta förhöll sig; Cyntia var icke väntad dagen förut, då mr Gibson var vid Hamley — huru kom det sig att hon så hastigt återvändt hem? Det blef ingen läsning utaf, och böckerna ordnades knappast så väl som eljest. Molly gick så ned 1 förmaket, men hade ej ro att företaga något. Slutligen kom mrs Gibson hem, uttröttad af sin promenad och sin tunga sammetskappa. Förrän bon tagit af denna och hvilat sig några ögonblick kunde hon ej besvara Mollys frågor. tJa, Cyntia kommer i morgon med ihe Umpire?, som passerar här klockan tio... Så varmt det är i dag för denna ärstid, i alla fall! Jag är nära att svimma... Jag förmodar att Cyntia fick höra talas om nägon lägenhet hit och var glad att få lemna skolan fjorton dagar förrän vi bestämt. Hon gaf mig ej tid att skrifva och säga om jag ville eller icke ville att bon skulle komma nu, och jag får ändå betala för henne lika mycket som om hon varit qvar i skolan. Och jag hade tänkt att hon skulle köpa mig en fransysk hatt, och så hade du kunnat gjort en åt dig efter den. Men jag är ialla fall glad öfver att hon kommer, stackars liten.s Felas henne något? frågade Molly.