väsende i så måtto befinner sig, att redonisning lemnas först två år efteråt, hvadan det är omöjligt att ens approximativt under löpande året kunna beräkna statens inkomster och således ej heller få veta huruvida de förslå att bestrida dess utgifter, icke längre kunna få fortfara. De räkningar, på grund hvaraf riksbokslutet (t. ex. för år 1864, d. v. s. omfattande tiden från och med September 1864 till September 1865) skall uppgöras, inkomma icke till kammarrätten, hvarifrån de af statskontoret lånas, förr än i Januari 1866, och bokslutet blir färdigt i derpåföljande Augusti, uppgjordt efter ännu ej granskade materialier. Men för att tillvägabringa en i detta hänseende af behofvet högt påkallad reform, så att rikshufvudboken för ett föregående år må bli färdig sex månader efter kalenderårets utgång och sålunda kunna föreläggas rikets ständers i Augusti sammanträdande revisorer, likasom riksbankens och riksgäldskontorets hufvudböcker, är först och främst nödvändigt att ej mindre de till kronan än räntetagare anslagna indelta räntor af hvad slag de vara må en gång för alla reduceras till kontant, hvarmed de dock slutligen lösas (räntetagaren eger visserligen rätt att uttaga spanmålen in natura, men i flesta fall sker kontant liqvid); vidare att uppbördsoch redovisningsåret blir kalenderåret, och att uppbördsterminerna förändras (stor lättnad för den skattgifvande vore om de blefve flera, t. ex. fyra), samt ändtligen att en tjenstemannapersonal, tillräcklig för att arbeta undan det som ligger efter för ett år, tillförordnas. Uti ett år 1844 hos P. G. Berg i Stockholm tryckt litet arbete, benämdt: Strödda tankar om ett och annat i svenska statsorganismen m. m.?, förekommer en uppsats angående skatternas reducering, hvilken vi anse oss böra här återgifva: Med afseende å den förbistring, som nu råder i beskattningsväsendet, det trassel och de underslef detsamma föranleder samt nära nog omöjligheten för de skattdragande,.åtminstone bland allmogen, att kontrollera sin beskattning, alldenstund utskylderna, d. v. s. de s. k. räntorna, på vissa orter och i allmänhet, med undantag af de sydligaste landskaperna, utgå i understundom ända till några och tjugo olika artiklar, ofta i brutna tal, upptagna efter s. k. kronovärde eller nominalvärde, som efter de årliga markegångsprisen måste förvandlas, för att derigenom få upp det egentliga värde, hvarmed de slutligen skola lösas; synes en förändring och förenkling derutinnan högst nödig. Men att reducera persedlarne till större qvantiteter af färre titlar är ganska vanskligt 1) och dervid förete sig stora, snart sagdt oöfvervimherliga binder, om, såsom sig bör, samvetsgrannheten får taga utsin rätt; ithy att det är mer än problematiskt, huruvida de på detta sätt bestämda komma att fullt mäta de reducerade; hvarför följande enkla sätt, hvarpå ingen blefve lidande, föreslås: Efter hvad riket gifvit i grundskatt uti penningvärde pr medium under, t. ex., 10 15, 20 år, fördelas summan på länen, häraderna, hemmanen och fraktionerna deraf, i förhållande till hvad de för samma tid utgjort 2). Den sålunda funna grundmediiskatten åsättes i silfver, efter den stadgade realisationsgrunden, för att undvika vädan och äfventyret af pappermyntets fluktuation, med iakttagande, såvidt sig göra låter, af runda tal, för räkenskapernas förenklande. Att den finge betalas med pappersmynt torde vara öfverflödigt tillägga. Man vunne då reda och ordning uti det öfver all höfvainvecklade beskattningsväsendet; de skattdragande blefve då i tillfälle att kontrollera sina kronoutlagor, räntetagarne sina indelta löner; de ofta återkommande, med skäl öfverklagade underslefven och slarfvet vid debiteringen förekommes; en stor del af häradsskrifvarne kunde indragas och besparing vinnas; man visste då en gång för alla (på afkortningarne och skatt af nybyggen när) hvad man hade att påräkna, ty rikets grundintrader voro då bestämda, debiteringen gifveu samt granskning ej allenast möjlig, hvilket nu icke är fallet, utan äfven lätt att utföra. Hvad granskning i detta afseende under nuvarande förhållanden kan tillvägabringas, torde lätteligen inses, om man begBinnar att räntorna äro åsatta i flera olika, ej sällan i brutna tal bestående persedlar. ontrollen måste tagas efter ett ungefär. Hvilken makt är ej då lagd i händerna på förvandlingsuträkningarnes upprättare, eller häradsskrifvaren ? Men en i alla händelser nödvändig, sträng jordeboksransakning 3) måste föregå denna operation.? Med någon förändring af de till statskontoret ingående s. k. månadsförslag, det är uppgifter å hvad under hvarje månad å landtränterierna uppburits och derifrån utgifvits, skulle man lätteligen få se förhållandet med den uppbörd, som dit ingår för hela riket. Dessa förslag äro nemligen i afseende å uppbörden uppställda på endast tre kolumner: Statsmedel, Diverse verks medel, Depositionsmedel, under hvilka rubriker allt ör sammanfördt irån fögderierna, städerna ete. Som nu statsmedlen och flera diverse verks medel bestå af flera olika titlar, såsom karte-sigillate-medel, skogsplanterings1) Detta sker dock nu genom det nya jordebokskontoret, men är ett gagnoch ändlöst arbete. 2) För jord, som icke så lång tid varit skattlagd, finge man naturligtvis taga till medium den tid hon varit det. 3) En sådan pågår nu i det förut omnämnda sordahakskantoret