hållandet mellan fadren och honom. Hon skulle aldrig kuonat ana den roman, som låg dold under detta hvardagliga uppförande. Hon hade alltid önskat att komma i beröriog med en kärlekshistoria; nu var hon midt uppe i en sådan, och fann det högst otrefligt; det var så mycket att dölja, så mycken ovisshet deri. Det lugna lifvet i Hollingford, som, oaktadt alla dess små obehag, dock visade sig som det var, så att hvar och en visste hvad alla andra gjorde, föreföll henne vida behagligare och säkrare, jemfördt med lifvet här. Naturligtvis smärtade det henne dock mycket att lemna Hamley, synnerligast som hon blott fick taga ett stumt farväl af sin sofvande väninna. Men att lemna henne nu var något helt annat än det hade varit för fjorton dagar sedan. Då behöfdes hon i hvarje ögonblick och visste att hon var till tröst och hjelp för den sjuka, som nu tycktes nästan ha glömt hennes tillvaro. Hon reste hem samma afton, öfverhopad med hjertliga tacksägelser af alla. Osborne genomsökte drifhusen för att få blommor åt henne; Roger hade valt ut nya och gamla böcker af alla slag åt henne. Squiren sjelf skakade hennes hand gång på gång, utan att vara i stånd att uttala sin tacksamhet; slutligen tog ban henne 1i sina armar och kysste henne, som om hon varit hans egen dotter. NITTONDE KAPITLET. Cyatia kommer. Mollys far var borta, då hom kom hem, och mrs Gibson var ute på visiter?, sade tjenstiolket. Molly gick upp på sitt rum för att packa upp och ordna sina medförda böcker. Till sin förvåning såg hon rummet midtemot sitt eget blifva dammadt och stä.