är endast en enskild man i denna församling och blott en af detta lands medborgare; men om alla andras tungor tiga, skall dock min tala för en politik, som gifver söderns arma lifegna nytt hopp och lifvar till ädla tankar, till ädla ord och ädla gerningar i förhållandet mellan de båda stora nationer, som tala det engelska språket och genom sin härkomst äro lika berättigade att bära det engelska namnet.? Den 17 December 1862 talade Scholefield och Bright till sina valmän i stadshussalen i Birmingham. Ur det tal Bright höll den dagen, återgifva vi följande korta ställen: Finns det någon i denna församling, som blott för ett enda ögonblick tviflat på, att södern i sitt secessionskrig eftersträfvar att bibehålla 4,000,000 menniskors slafveri och göra det evigt? Päkerligen ingen. Det är derför ett oomkullkasteligt faktum, att söderns mål består i att förskaffa sig makt att uppföda negrer, piska negrer och slå dem 1 kedjor, köpa och sälja negrer, förneka de svarta njutningen af de allravanligaste familjförbindelser, i hvad ögonblick som helst af helt och hållet godtyckliga anledningar skilja dem åt och derigenom krossa deras hjertan, icke låta i deras själ ringaste skymt uppstå af de kunskaper, som skilja menniskan från djuret och derför med brottmålslagstraff belägga alla dem, som lära negrer att läsa och skrifva. Jag skulle gerna vilja veta om ett nytt slafrike skall upprättas på en sådan grundval och om man, såsom det förljudes, har för afsigt att å detta ogudaktiga och infernaliska underag sluta ett nytt förbund med England? Jag har i sjelfva verket hört att det finns statsministrar, som äro gynnsamt stämda mot södern; att det finns medlemmar af aristokratien, hos hvilka blott och bart skuggan af den stora republiken på andra sidan om Atlantiska hafvet injagar skräck; att det finns rika personer, hvilkas åsigter stöda sig endast och allenast på vanhederlig egennytta, samt att det finns representanter för den allmänna pressen, som äro beredda att bortskänka milliontals medmenniskors rättigheter för en judaslön och derpå sola sig i de storas småleenden (bask in the smiles of the great). Men jag vet också, att det å andra sidan finns statsministrar, hvilkas önskan det icke är, att söderns rebellion skall upphäfva den amerikanska unionen; att det finns medlemmar af aristokratien, som ej äro förderfvade af sina rikedomar, samt att det finns framstående och aktningsvärda representanter af pressen, hvilka för intet pris vilja utbyta menniskorätt mot de storas nåd; men framför allt vet jag och är öfvertygad, att i Lancashire, der den arbetande klassen nedstörtats från lyckliga omständigheter i jämmerfullt elände och efter åtnjutandet af en sjelfständig tillvaro nödgas bero af det välgörande medlidandets gåfvor, skola de ofria, men icke hopplösa millionerna i detta land aldrig sympatisera med en rebellion, hvars uppuppgift är att på ett fastland förgöra friheten och på hennes ruiner uppresa en väldig byggnad af menniskoträldom. Men jag kan icke tro, att civilisationen, som går med solen åt vester, skall sjunka aed i en oändlig natt, blott för att mätta det södra upprorets ledares falska och förkastliga äregirighet, dessa menniskors, som senom mord och blod eftersträfva väldet och trampa allt medlidande och menskliga känslor under fötterna. Inför min själs ögon sväfvar en alldeles olika och vida skönare tafla. Denna tafla må vara endast ett bländ: sken, men jag älskar den och vill älska den med hela min själ. Jag ser ett mäktigt och stort förbund, som sträcker sig oafbrutet från den kalla norden till den glödande södern, från Atlantiska hafvets vilda vågor till Stilla hafvets lugnare vatten, och jag ser der ett folk, en lag, ett språk och en tro, och hela det vidsträckta fastlandet är frihetens hemort uvch en he:ig fristad för de förtryckta bland alla nationer.? När lord Palmerston för kort tid sedan bortrycktes af döden från sitt fädernesland och en ny minister till följd deraf måste pildas, nämndes äfven John Brights namn örnyade gånger bland kandidaterna till portföljer. Men hans tid är ännu icke komnen och det är i allmänhet tvifvelaktigt, om John Bright någonsin skall intaga en engelsk ministerstol eller i stället fortfara att tjena sitt fädernesland såsom simpel parlamentsmedlem. RAÄ ra: lt AR