Aftonbladet – 26 mars 1866, sida 3

EKONOMISKT. En för det allmänna vigtig rättsfråga?. Vi hafva den! 23 dennes låtit någon insändare, som kallar sig industriidkare, bringa under diskussion den vigtiga rättsfrågan: om icke svensk industriidkare har rätt att för arbeten, som han utför för statens eller kommuncus .behof, fordra högre betalning, än som borde tillkomma utländning, hvilken utförde samma arbete; öch grunden för detta rättsanspråk skulle vara, att den svenske industriidkaren af behållningen på sitt yrke betalade skatt till staten och kommunen, då deremot utländningen icke erlägger sådan skatt, utan till och med ofta gynnas med exportpremier. : : eklagligen har-det länge nog varit sed både bland industriidkare -och andra; att betrakta statens och menigheters tillgångar såsom prisgifna till sköfling. Mån har ingalunda tvekat att undandraga sig päbudna bidrag till det allmänna, hvarom bland mycket annat, de icke längesedan afskaffade, så föga sanningsenliga taxeringsuppgilterna buro vittnesbörd, och lika litet har man i det allmänna föreställningssättet ännu funnit det starka ogillande, hvaraf försök att tillskansa sig obehöriga fördelar på det allmännas bekostnad borde vara förtjent. Till och med våra riksdagars bistoria intill den dag, som är, bär icke sällan vittnesbörd om de enskilda intressenas sträfvanden att rycka till sigstatens tillgångar. I det stora som i det lilla har denpnätendens uppenbarat sig, till föga heder för rätteinedvetandets ståndpunkt. Men, så vidt vi känna, är det först nu man vågat såsomallmängiltig grundsats uppställa det påstående, att staten och ikommunen rättsligen bör för sina arbeten betala mera än enskilda samhällsmedlemmar, Äran af denna teori tillkommer obestridligen industriidkaren? och den äran är sannerligen icke afundsvärd. Betecknande för dagens protektionistiska opinionsvind är den så mycket mera. Den svenske industriidkaren betalar skatt till staten och kommunen och derföre bör han ock i sin ordning hafva rätt att beskatta dem tillbaka ännu högre, än han beskattar samhällets enskilda medlemmar. Detta är industriidkarens lära. Men utgöres då staten eller kommunen af något annat än sina medlemmar? Och betala icke alla dessa, hvar ji . nån af behållvingen på sitt arbete, skatter till .tafen och kommunen? Hvem skulle då få vid, sännas den högre betalning industriidkaren .2f staten och kommunen vill tillvinna sig, om je. ke just statens och kommunens egna medlen War, SOM, lika med industriidkaren, bidragi till de allmänna behofvens i fyllande? Innersta tanken hos den värde inustriidkarem är således ingen annan, än den allt för väl. bekanta protektionistiska, att den svenske hodastriidkaren icke allenast bör få omedelbårt beskatta sina medborgare för hvad dessa hvar för sig enskildt behöfva, utan äfven och ännu högre beskatta dem medelbat gehom de för staten och kommunen en orderliga arbeten,. till hvilka den svenske ind ustriidkaren önskaricke blott företrädesrätt uta 1 derjemte premium af högre betalning. ?Förs å n I än, eller hvad??1 en — säger industydkaren — utländningen, som man vill tilJåte att täfla med oss, betalar ju alls intet hvar. eZ till SVEnska staten eller till våra kommu I: Han är således i bättre ställning, än vi syenska -e , . 4 industriidkare, som med honom skola 4M23 vi måste följaktligen ligga under i de 9? täflan.