Aftonbladet – 26 mars 1866, sida 2

ch som torde blifva färdig i medlet af Vpril. — Svenska bibelsällskapet firar om onsdag (4 fton kl. 7 sin årshögtid i La Croix hotell. 1 — Minnesfesten öfoer Edouard du Puyiförsår utmärkte sig genom den enkla värdigret, som anstår-rikets förnämsta institution ör tonernas sköna konst och som alltid vait Musikaliska akademien egendomlig. BSaen var festligt dekorerad i sorgens emblemer och åhörarne — bland hvilka befunno sig åtskilliga medlemmar af den kungliga familjen — lika talrika som uppmärksammå. Högtiden, hvars alla musikoummer voro minnen af dess föremåls verksamhet i tonkonstens tjenst, inleddes med introduktionsnumret till den sorgmusik, som duPuy diktat till Sophia Magdalenas begrafning, hvilken komposition, i likhet med den derpå följande hymaen ur mnationaloperetten PFöreningen?, ovilkorligt intog genom sin melodiskt rika natur och genom den enkla skönhet; som åt den klassiska musikens häfdvunna former för alltid bevarar ett oförvissneligt behag. Genom minnesteckningen, som derefter framsades af professor Palmstedt, en af den store konstnärens personliga vänner, förhöjdes stäm ingen hos åhörarne, som i detta sakrika föredrag erhöllo ett klart begrepp om stundens betydelse; och till detta högtidstal — hvaraf ett sammandrag redan offentliggjorts i Ny Iilustrerad Tidning — hänvisa vi enhvar, som icke redan känner du Puys förtjenster i tonernas konst, hvarät hs för öfrigt på ettlys senstolpe i Miniatyr--! Då minnestalet vz deles smakfullt och tetten Douce Harmonie, ars förmå intaga ett halft sekels förlopp icke kunnat förminska ; något som icke i fullt lika hög grad gäller om de nummer af operan Felicie? gom derefter följde på progråmmet. Romansen i A-dur — som ganska lyckligt framstod: genom: mll Widebergs vackra röst — är likväl ännu effektrik, och om i den O-dur-sextett, som skildrar den romaneska Felicies omvändelse, eft och anhat kan förefalla vår tids auditorium något gammalmodigt, förblifver den det oaktadt af oförnekligt värde såsom en i allo väl bunden ensemble. : Vidare följde en af tvenne bland -akademiens mest framstående-yngre förmågor; hrr Wolter och Hagemeister; förträffligt ut: förd violin-tuo med piano-ackompagnement,; som likaledes sköttes särdeles väl, och anslog denna komposition, som på sin tid ständigt återkommande i vår stad -åhördes med förtjusning, ännu en gång genom den sydländska lifligheten och friskheten i melodierna, och genom det säregna manår, hvarmed. detta arbete skiljer sig från vår tids verk i samma riktning. En stark och välklingande kör ur Föreningen afslutade konserten och på samma gång högtiden, som på ett i hög grad angenämt sätt erinrat om en konstnär, hvars like, åtminstone såsom lyrisk-dramatisk artist, sednare tider hos 088 icke kunnat uppvisa, och som i alla af: seenden gjort sig värdig en allvarlig och tacksam hågkomst. test 1