Aftonbladet – 21 mars 1866, sida 3

rr ec ri 1 Rn. Ehuru utskottet, på grund af hvadurti nyss om förmälda redogörelse blifvit anfördt, uttalat de åsigt att skjutsbördan bör, då omständighetern sådant medgifva, från jordbruket lyftas, anse utskotiet dock, att vidtagandet af en sådan åt gärd, under närvarande förhållanden vore båd betänkligt och olämpligt. Ännu är landet ick e )så befolkadt, så uppodladt, att man med någo säkerhet kan till den enskilda spekulationen öfver lemna besörjandet af en så vigtig angelägenhet som den ifrågavarande eller resandes fortskaf fande. Lyftade man från jordbruket skyldighe ten att besörja denna angelägenhet under när varande förhållanden, skulle ganska betänkligt följder kunna uppstå. Det kunde inträffa sådan: fall, att entreprenader knappast för något pri kunde åstadkommas, att kommunikationen inon landet blefve hämmada eller åtminstone i betyd lig mån förvärrad, och detta skulle medföra olä enheter både för den enskilde och det allmänna. vilkas vidd icke stå att beräkna. I anseende härtill och enär skjutsbördan särde Jes i sednare tider blifvit på sätt utskottet visat. betydligt lättad; och då skjutslegan bhfvit höjd till ett belopp, som åtminstone i det närmaste torde motsvara den dermed förenade kostnad: samt inrättandet af entreprenader synes utskotte! vara bäst egnadt att åstadkomma det mål, som är i fråga och som äfven utskottet anser önsk värdt, hemställer utskottet att omförmälda förslag ej för närvarande må Jranleda till någon rikets ständers åtlärd. Hvad derefter angår förslaget att skjutsbesväret måtte å alla skjutsstationer, som finnas eller komma att inrättas, besörjas genom entreprenader; -så tår utskottet, med åberopande af hvad redan blifvit anfördt, erinra, att just uti den omI ständighet, att vid de skjutsställen, der entreprenader äro inrättade, skjutslegan må uppgå till högre belopp än å de ställen, der sådana ej kanna åstadkommas, ligger det efter utskottets tanka lämpligaste medlet till det åsyftade ändamälets vinnande, eller jordbrukets befriande från skjutsbesväret; att en ovilkorlig föreskrift i den syftning som blifvit föreslagen skulle icke blott förnärma skjutsskyldiges rätt och flerstädes otvifvelaktigt möta oöfvervinneliga hinder genom saknaden af passande närbelägna gårdar, dit skjutsningsbestyret, i fall af skjutsskyldiges och gästkg obenägenhet att ingå på entreprenad, unde flyttas, utan äfven på många ställen föranleda till hvarjehanda försök att uppdrifva skjutslegan oskäligt högt och dessutom verka derhän, att kommunernas invånare sjeliva icke vidare hade något enskildt intresse i bemödandet att söka bidraga till entreprenaders åstadkommande inom de kommuner, de tillhörde. Afven detta förslag har utskottet afstyrkt. I fråga härefter, huruvida den princip borde läggas till grund för skjutsväsendets bestridande, att de, som begagnade skjuts, sjelfve skulle vidkännas den kostnad, hvartill densamma, besörjd genom entreprenad eller på annat sätt, kunde uppgå eller blifva bestämd, så vill utskottet, som, enligt hvad ofvan är förmäldt, afstyrkt förslagen att jordbruket må fritagas från skjutsbesväret i sin helhet och att detta måtte ovilkorligen å alla. stationer besörjas medelst entreprenad, endast erinra, att genom avtagandet af den föreslagna principen och dess sättande i verket, flera ganska betydliga olägenheter skulle kunna uppkomma. Den fördel, som de enskilda kommunerna nu måste finna uti entreprenaders åvägabringande för minsta möjliga pris skulle upphöra att utgöra föremål för deras omtanka. Bkjurdjegans höjande å många ställen till ett oskäligt belopp vore jemväl att befara, till men icke blott för trafiken och kommunernas egna befolkning, som i sådant fall nde vidkännas drygare kostnader, vid godtgörandet af resor för de embetsmän som äro till ersättning för embetsresor berättigade, utan äfven för de tjenstemän som äro nödsakade att od egen bekostnad verkställa resor och dervid begagna skjuts. På dessa skäl tillstyrker utskottet: att förslaget uti ifrågavarande hänseende icke må föranleda till någon rikets ständers åtgärd. Men då med anledning af rikets ständers vid sista riksdag till K. M:t aflåtna skrifvelse i ämnet och rikets ständers deruti framställda underdåniga anhållan om ytterligare åtgärders vidtagande för åstadkommande af skjutsbesvärets utörande medelst entreprenader, endast de åtgärfer hunnit vidtagas, som utskottet här ofvan omförmält, då utskottet fortfarande hyser den åsigt, att jordbruket må, så vidt med omständigheterna är förenligt, från utgörandesd af skjutsningsbesväret fritagas; då lämpligaste sättet för vinnande af detta mål, efter utskottets förut yttrade tanke, är inrättandet af entreprenader å alla skjutsstationer; då sådant icke torde kunna vinnas en: dast geuom en skjutslagen beredd utsigt att erhålla understöd af de medel, som rikets ständer kunna till lindring i skjutsbördan anslå; då rättigheten att för utomordentliga fall erhålla en utöfver dess nuvarande belopp förhöjd skj plane, om otvifvelaktigt är ett af de verksammaste medlen för åstadkommande af entreprenader, samt då en sådan förhöjning skulle utgöra en uppmaning för de resande att oftare än hittills begagna sig af den postdiligens-fart, som redan är eller framdeles kommer att blifva inrättad, tillstyrker utskottet vördsamt: att rikets ständer, i enlighet med sin vid sista riksdag framställda begäran, hos K. M:t i undeid. anhålla: A) att K. M:t måtte täckas å alla skjutsställen i riket, nemligen der, hvarest entreprenader ej äro inrättade, så snart omständigheterna det medgifva, samt å de öfrige, der entreprenader nu finnas, i den mån de derom ingångne kontrakter tilländagå, låta, såvidt öfverenskommelse derom kan träffas, inrätta entreprenader, med rättighet för entreprenörerna att uppbära en skjutslega af högst 1 rdr 50 öre? stad och 1 rdr 20 öre på landet, hvilken skjutslegas belopp borde genom entreprenad-auktioner bestämmas; B) att der entreprenader icke mot åtnjutande af ofvannänmmda högsta skjutslega kunna åstadkommas, utan vederbörande skjutslag nödgas, för skjutsbestyrets fullgörande medelst äokräpronäde lemna särskildt bidrag, skjutslagen då må enligt de grunder, K. M:t i sitt nådiga ärkulär den 24 Januari 1865 stadgat, af statsmedel undfå ersättningsbidrag för hvad de till skjutsens bestridande på sådant sätt nödgas utgifva; äfvensom utskottet tillstyrker att rikets ständer, till godtgörande af de ersättningar som på förenämnde sätt kunna ifrågakomma, ställa till K. Mi:ts disposition ett årligt reservationsanslag af 125,000 rdr. Vidkommande härefter förslaget rörande dels berättigande för landstingen att hvart inom sitt distrikt ordna skjutsväsendet intill 1870 års slut; samt dels de för en sådan inrättning föreslagna åtgärder, så tillstyrker utskottet, med afseende å hvad ofvan blifvit anfördt, samt då på K. M:ts pröfning är beroende en af dess befallningshafvande i Malmöhus län i enahanda syftning gjord framställning, att samma rande föramnle åtgärd. Utskottet öfvergår derefter till Jonas Anderssons förslag att postskjutsen måtte skiljas från) jordbruket och öfvertagas af staten. Sedan utskottet redogjort för hvad derutinnan vid flera föregående riksdagar blifvit åtgjordt, uppräknar utskottet alla de friheter posthemman åtnjuta samt de öfriga fördelar och lättnader i postföringen, som kommit dessa på sednare tider till del, yttrar utskottet: Med afseende å hvad utskottet sålunda upplyst samt då Nikets ständer äfven vid denna riksjpeg ej måtte för närvaa till någon rikets ständers