Aftonbladet – 21 mars 1866, sida 2

Förliden — ördåg företog norska storthinget till slutlig bebandling konstitutionskomitåns förslag till sådan ändring i Grundlovens 14 och 21 paragrafer, hvarigenom konungen skulle ega rätt att till vice-konung utnämna den till tronen närmast arfberättiade prins eller dennes son, när de uppnått en för konungen bestämda myndighetsåldern. Komitens pluralitet hade tillstyrkt bifall till förslaget. Då samma förslag vid sistförlidet storthing behandlades ikonstitutionskomitån föll det der på 57 röster mot 48. Ibland talarne för förslagets antagande yttrade sig professor Schweigaard, Christensen och Wahlstad, samt mot detsamma Veseth och Hammerstad. Den förste ansåg sig böra rösta för antagandet, emedan man borde anlita alla medel för att styrka rikets ställning, och när man öfverskådade de medel, som bringat Norge framåt, så trodde han dertill böra räknas konungamaktens ställning till folket. Christensen ansåg det lända till ömsesidigt gagn, att den blifvande monarken genom en längre vistelse i Norge lärde sig känna landets förhållanden. Å motsidan anfördes det betänkliga deri, att för speciella fall förändra grundlagen. Vid anställd votering medelst namnupprop, röstade 48 för, men 62 mot förslagets antagande. (EIPEPSEIS EE TTR UTTER