Aftonbladet – 21 mars 1866, sida 2

valrättens utsträckning; vidare i fråga om parlamentsplatsernas fördelning och förändrad indelning af valdistrikten, och slutlisen med hänsyn till förekommandet af bestickningar vid valen. I den nu framlagda reformbillen beröres endast frågan om valrättens utsträckning. Resultatet af de föreslagna census-nedsättningarne skulle, enligt uppgjorda beräkningar blifva, att valmännens antal i England och Wales skulle ökas med 400,000 personer, eller till 1,300,000 af landets invånare, utgörande ungefär fjerdedelen af den myndiga manliga befolkningen. Arbetsklasserna, som för närvarande räkna 120,000 valmän, skulle enligt den nya lagga erhålla 330,000. etta är utan tvifvel ett ganska betydande framsteg i demokratisk riktning. Också omfattas förslaget med bifall af alla moderat liberala, och bekämpas häftigt af de konservativa, säväl de, som öppet bekänna sina konservativa åsigter, som de, hvilka bjuda till att byckla en viss liberalism. Detvisar sig härvid, att likasom hos oss man å ena sidan påstod att vår reform skulle leda till ett enväldigt bonderegemente, medan andra ville göra froligt, att inga bönder alls skulle få plats i den nya representationen, så påstås nu i England från den ena sidan att arbetarne skulle komma att helt och hållet beherrska valen samt undantränga bildningen och förmögenheten: å den andra deremot, att arbetarne fortfarande blifva högst betydligt i minoriteten. Sanna förhållandet lärer vara, att oaktadt ett så betydligt större antal arbetare erhålla valrätt mot tillförene, utgöra de likväl fortfarande minoriteten i städerna, och en ännu mindre betydande minoritet i hela landet öfverhufvud. Daily News, som från sin moderata ståndpunkt varmt förordar reformbillen, uttalar den åsigt, att densamma förbättrar utan att omstörta maktjemvigten, medgifvande de hittills orepresenterade klassernas anspråk på delaktighet i det politiska inflytandet, men lemnande öfvervigten fortfarande i deras händer, som Mttills varit i besittning af densamma.