Aftonbladet – 21 mars 1866, sida 2

STOCEHOLM def 21 Mars. I sin sednaste politiska krönika uttälar sig Revue des deux mondes ytterligare öfver adressdebatten och öfver frankeikes ställning till de båda rivaliserande tyska stor makterna. Hvad som är ännu mera beklagligt än adressens färglöshet — heter det -— är regeringskommissarien Parieus yttrande öfver förhållandena till Preussen och Österrike och de stora misstag Han begick vid berörandet af frågan om de från Danmark tagna hertigdömena, misstag, som knappt behöfva någon vederläggning. Tidskriften uttalar sig på följande sätt: ?Hvad vi med ledsnad sett i hr de Parieus tal är en viss fallenkHet för att visa en orättvis stränghet mot Danmark och ett allt för mildt öfverseende med den preussiska politiken. Denna uppfattning har öfverraskat äfven andra än oss, hvilket synes äfven deraf, att en ef hr von Bismarcks tidningar återgifvit hr Parieus tal. Det skulle vara högst bedröfligt om denna uppfattning vore en trogen afspegling af vär regerings tankar i saken och antydde ett afvikande från Frankrikes traditionella politik. Obestridligt är, att Frankrikes politik icke kan se igenom fingrarne med de sällsamma konstgrepp, hvarigenom hr von Bismarck lyckats att åvägabringa Danmarks plundring, och lika litet kan den gifva preussiska ministern rätt i hans närvarande tvist med Österrike. Då man i Paris fann sig uti Danmarks olyckor, skyndade man sig att trösta sig med hoppet, att hertigdömenas afskiljande från Danmark skulle linda till en verklig fördel för den tyska nationaliteten och öka mellanstaternas inflytande. Denna förhoppning har icke blifvit uppfylld; men vi kunna åtminstone icke sjelfva förneka eller håna den genom att ställa oss på hr von Bismarcks sida. Hvilken andel Österrike än må ha haft i de af Preussen begångna orättvisorna, har det åtminstone nu den förtjensten att understödja den politik, som bäst öfverensstämmer med hertigdömenes sjelfstyrelse och de mindre förbundsstaternas intressen. Skall Österrike komma att stå fast i sitt försvar för de rättigheter, som det representerar? Man bör önska detta, utan att likväl dölja för sig de anledningar till svaghet som det finner i sin inre ställning. Dessa anledningar skola icke bli lätta att öfservinna, om, i motsats mot hvad man hoppats, harmonien icke äterställes mellan Ungern och hofvet i Wien, såsom man har anledning befara på grund af ryktet om at grefve Möjlåih ämnar taga afsked. Öm konflikten mellan Preussen och Österrike komme att leda till en militärisk-sammanstötning, skulle detta lända Italiens utländska politik synnerligt väl till pass. Vare sig att Preussen lyckades att draga Italien på sin sida, eller att Österrike gjorde lämpliga ansträngningar för att afvända far ran för en diversion på dess södra gräns, skulle den slesvig-holsteinska frågan alltid uti Venetien väcka en uppståndelse, som: blefve fördelaktig för konungariket Italien. Man må väl säga att verldens ställning är bra egendomlig och vacklande, då man midt under det allmänna behofvet af hvila och fred helt plötsligt kan motse någonting sådant såsom en nära och handgriplig verklighet !? Engelska reformbillen ger för närvarande i Eogland anledning till en debatt, som i mycket erinrar om de dagar vi här i landet nyss genomlefvat, då vår reformfråga gick sia lösning till mötes, Engelska representationssystemet anses böra ur tre olika synpunkter reformeras: först med hänseende till