Aftonbladet – 20 mars 1866, sida 3

te Mr rr för direkta eller indirekta åtgöranden i denna syftning, har väckt betydligt uppseende; den synes närmast föranledd af de 21 slesvigska ständermedlemmarnes sista förklaring, hvari ?hertig Fredrik? betecknas som den legitime landtherren?. — Wienerbladet Presse försäkrar dessutom att preussiska gesandterna vid de flesta tyska hof i dessa dagar mottagit likalydande instruktioner, hvilka icke lemna något tvifvel öfrigt att en fullständig brytning inträffat mellan Berlin och Wien; och la France meddelar att Preussen gör stora ansträngningar för att skilja Baiern från Österrike. Bismarck skall söka få konung Ludvig att tro, det Baiern genom en allians med Preussen skulle kunna svinga sig upp till rangen af sydtysk storI makt. Från Paris skrifves att preussiska diplomaterna sträfva att hindra, det konferensen utom frågan om Donaufur tendömena äfven skall befatta sig med den om hertigdömena och med de öfriga makternas samtycke bringa den till slutligt afgörande. Men om icke alla tecken slå felt, bli deras sträfvanden I fruktlösa, huru frestande än det förslag var, Isom grefve Goltz medfört från Berlin, och I hvilket i korthet gick ut på att underställa saI ken kejsar Napoleons skiljedom. Denna id tillskrifves hr Goltz personligen, och man påstår att han segrat öfver hr Bismarck, då det blef fråga om att dertill vinna konung Wilhelms samtycke. Bismarck skall ha blifvit mycket stött deröfver och det påstås till och med ganska bestämdt att om saken verkligen skulle få sådan utgång, så kommer hr Bismarck genast att nedlägga sitt embete och efterträdas af hr Goltz. — Monitören yttrar till och med att spänningen mellan Preussen och Österrike just beror på antagandet att Goltz förslag skall vinna framgång. . ÖSTERRIKE. Köln. Zeit. berättar att det förut omtalade marskalkrådet i Wien haft att öfverlägga om tvenne hufvudfrågor, dels huruvida armån befunnes i fullkomligt stridsfärdigt skick, så att den när som helst kunde rycka i fält, dels om det vore mijligt aft samtidigt med utsigt till framgång operera på två punkter, mot norr och söder. Båda dessa frågor besvarades jakande. Vidare talades om möjligheten af ett krig med Preussen, hvarvid fältmarskalk Benedek framlade en exposå, hvari en sådan händelse utförligt behandlades, naturligtvis blott ur rent militärisk synpunkt. — Men hura gynnsamt än hrr militärer uttala sig, så blir väl finansministerns röst slutligen ändock afgörande. Czechernas excesser mot judarne i Böhmen tyckas antaga en slags epidemisk karakter, och sådana omtalas från allt flera orter. Sednast skrifves från Schättenhofen, en liten stad med 5000 invånare, om ett uppträde, som antagit ganvska betydliga proportioner. Ett hus och flera bodar, tillhöriga judar, hade blifvit plundrade. Myndigheternas bemödanden att skingra folkmassan blefvo fruktlösa, folket ryckte gevären från gensdarmerna, som snart råkade i handgemäng; skott föllo; folket, som var beväpnadt med käppar, dref undan gensdarmerna och genomtågade staden. Oväsendet slutade frampå morgonen med ett stort slagsmäl i anledning af rofvets fördelniog. Militär har blifvit ditskickad för att hindra förnyandet af dylika scener.; DONAUFURSTENDÖMENA. I fråga om händelser af vigt har ett stillestånd tillsvidare inträdt, och man väntar på underrättelser från Paris. Emellertid går allt under den nya regeringen i god ordning och med iakttagande af de konstitutionella formerna. För att stäfja de oerhörda missbruk, hvartill kommunalordningen gifvit anledning, oeh i kraft hvarar folket blifvit pålagdt odrägliga skat:er för till större delen fingerade ändamål, har inrikesministern utfärdat ett cirkulär till prefekterna, hvari dessa åläggas att athjelpa nämnde missbruk; och i sammanhang dermed ämnar regeringen utarbeta en lag, som bestämmer antalet och arten af de skatter som kommunerna ha att betala. — Ännu större äro dock de missbruk och den förvirring regeringen funnit inom finansförvaltningen, så att det ännu i dag är nära omöjligt att få en klar öfversigt af landets finansiella ställning. Oberäknadt rofgirigheten hos den furstliga omgifningen, som konsiderationslöst begagnade sin ställning, ha tjenstemännens sorglöshet och försumlighet framkallat en mängd svårigheter, som detj nu är kinkigt att komma till rätta med. — På samma sätt förhåller det sig inom justitieministörens område. Domrarnes benägenhet att taga mutor och lagskipningens låvgsamhet, om käranden glömde att med olagliga medel påskynda dess gång, äro bekanta saker. Vid en nyligen företagen inspektion af statsfängelserna påträffades fångar, som setat inspärrade ända till 22 månader utan att ha fått sin dom eller ensl: varit kallade till förhör, och å andra sidan fångar som redan för ända till två år sedan utstått sin strafftid, emedan man helt enkelt glömt bort dem. Rörande furstendömenas framtida öden heter det bland annat att Turkiet endast vill se Pariserfredens stadganden realiserade, d. v. s. att föreningen skall upplösas, och Ösverrike tros hysa samma önskan, helst som England heller aldrig visat synnerliga sympatier för nämnde förening. Deremot har Frankrike redan på wienerkonferensen rekommenderat furstendömenas förening under en utländsk furste såsom den enligt dess åsigt bästa lösningen, och på dess sida står äfven Italien. — Ryssland tyckes icke särdeles intressera sig för någon skyndsam l5sning, då det redan föreslagit insättande af en provisorisk? Kaimakan, hvartill det föreslagit furst Stirbey. Såsom Frankrikes kandidat nämnes åter den unge furst Nikolaus Bibesco, son till den ännu lefvande förre hospodaren i Wallachiet. Hen har blifvit uppfostrad i Paris, är för närvarande ordonnansofficer hos marskalk Randon och gift med en slägting till marskalk Ney. — Inom Moldau är sinnesstämningen. på det hela mycket separatistisk, och Gregor Stourdza, son till förre hospodaren Michael Stourdza, tyckes der ha största utsigterna för sig, hvaremat I Rachareot arrangaraa falkmätan