Aftonbladet – 20 mars 1866, sida 3

första rummet bland dessa räkna vi fru Hwassers roll som Astrid. Den utmärkta skådespelerskan lyckades att i rollens flesta partier ingjuta friskt och fullt individuelt if. Hr Swartz som konung Erik hade flere utmärkt lyckliga momenter, isynnerhet i tredje akten. I de följande, derrollen nedsjunker till bifigur, kunde han naturligtvis ej intressera. Itt något konstladt uttal af vissa stafvelser, isynnerhet tonvigtens läggande på a i ordens slut, torde af denne intelligente skådespelare lätt vara öfvervunnet, isynnerhet som vi först på sednaste tiden märkt, att det hos bonom blifvit en stående vana. BSynnerligen förtjenstfullt var äfven fru Hedins och hr Elmlunds spel som Mossamor och Ranild. Båda uppträdde här i partier, förut främmande för deras talang, men ådagalade det oaktadt rätt mycken förtrolighet med sina resp. fack. Hr Dahlqvist hade en mindre tacksam uppgift som Jon Röde och kunde ej lyckas att af denna roll göra något intressant. Som Blida ådagalade mll Dahlqvist samma täckhet och behag som alltid; till någon framställning af djupare natur gaf rollen ingen anledning. Öfriga medspelande fyllde alla utmärkt siva platser, och det hela gick förträffligt, hvilket ej vill säga litet, i betraktande af de flere svåra grupperingarne och anordningarne. Författaren inropades efter styckets slut samt fru Hwasser och hr Swartz såväl efter tredje akten som vid slutet.