och frossa. En doktor borde kunna äta som en kamel, eller som major Dugald Dolgetty sjelf.? Det var Mollys lycka att några besök i detsamma anmäldes, ty mrs Gibson, var ytterligt missnöjd. Nu fick hon emellertid höra några små nyheter, som helt och hållet upptogo henne, och Molly fann att om hon blott tillräckligt förundrade sig öfver den förlofning man nyss fått höra, Pebötde hon ej frukta för att det afbrutna samtalet om balen, skulle återupptagas, sedan de besökande gått. Följande morgon, måste hon lock åhöra en lysande och icke så litet färgagd beskrifning på dansen och på det stora nöje hvarom hon gått miste. Likaledes blef let henne kungjordt att mrs Gibson föränirat tanke med afseende på sin aflagda kläd ning; hon ämnade nu gömma den åt Cyntia, om den blott ej var för kort, ty Cyntia räxte så grufligt och var så lång. Molly ycktes ändå till slut icke alldeles hafva förorat alla utsigter att erHälla den omtalade lädningen. ADERTONDE KAPITLET. Mr Osbornes hemlighet. Osborne och Roger kommo båda hem; loger var redan kommen då Molly återände till Hamley Hall. Hon. förstod att )sborne skulle komma sednare, men man: alade föga om honom. Squiren lemnade umera nästan aldrig sin hustrus rum; han att vid hennes sida oh såg på henne, samt uckade och-klagade sakta. Hon erhöll nunera beständigt sömngifvande medel för att öfva plågorna, så att hon nästan hela daarne sof, men då hon ibland vaknade, fråade hon alltid efter Moliy. Då de någon! ång voro allena, frågade hon beständigt ef