Aftonbladet – 20 mars 1866, sida 2

samman i sina tankar. Hon och jag talade förr så mycket om honom.? Jag vet ej hvad vi skulle tagit oss till utan er. Ni har varit som en dotter för min mor.? Jag älskar henne af hela mitt hjerta, sade Molly sakta. ?Ja, jag ser det. Har ni märkt att hon ibland alla er Fanny? Vi hade en gång en syster som hette så, och som dog mycket ung. Jag tror att hon ibland förblandar er och henne. Det var dels derföre, dels emedan man vid tillfällen som detta, lätt glömmer höflighetens fordringar som jag råkade kalla er Molly. Jag hoppas att ni ej upptog det illa.? ?Nej, tvärtom, jag tycker om det. Men vill ni ej säga mig något mera om er bror? Hon hungrar och törsiar bokstafligen efter nyheter från honom.? Det vore bäst om bon sjelf frågade mig. Nej, icke det heller! Jag är så bunden af tysthetslöftena att jag ingenting kan säga som tillfredsställer henne, om hon en gång begynner fråga mig. Jag tror att han är i Belgien, och att han reste dit för fjorton dagar sedan till en del för att undvika sina kreditorer. Ni vet att vår far nekat att betala hans skulder?? Ja, jag har hört något sådant.? Jag tror ej att min far så på en gång kunde anskaffa dessa penningar, utan att taga sin tillflykt till mått och steg som han afskyr. Men för ögonblicket kommer 0Ostorne derigenom i största förlägenhet.? Jag tror att hvad som mest harmar er far, är att det ligger någon, hemlighet under sättet för penningarnes användande.? Om min mor någonsin talar om denna hemlighet?, sade Roger hastigt, ?så säg enne från mig att det ej är det ringaste