Aftonbladet – 19 mars 1866, sida 3

nen Vägarne äro många, men målet är et det heter det. Tillämpningen af den gaml ien satsen bärvidlag! är denna: för materie rkI ekonomisk förkofran fordras en ständigt öka severksamhet och öfning af de intelligent väl lkrafterna; och för ideel förkofran fordra ouJ en ständigt fortgående tillväxt af den Pp ; ij det materiella ställda verksamheten. A jan l ensidig verksamhet förstör sig sjelf. De rm I menskliga förädlingen, som är det gemen samma målet, vinnes endast genom all 61 krafters samverkan, rel Den sista stora segern, frihandlarnes eseger, är sålunda icke blott af ekovomisl sst I betydelse. Den är sf lika stor vigt för vå ifjsedliga och intellektuella utveckling, och ka I för att här hålla oss till det egentliga äm er net för dessa uppsatser, för skolan, der en I allmänna skolan, folkskolan. je) Hvilket är ett folks yppersta, förnämste on kapital? Månne väldess egodelar, de:s jord, a: I dess pengar?... Är deticke fagtmer dess sedet ) liga kraft, dess intelligens? 0Och hvilken lagstiftning är väl i samt manhang härmed den bästa, den som utell slutande afser den materiella Cförmögenheir tens eller de ädlaste menskliga förmögentherernas kraf? Utan tvifvel den sistnämnda. ; lagstiftningen afsåg företrädesvis De historia vittnar om det -af dens upprätt8 ve mhet för allmän fölkupplysning. Täflan, denna för de menskelliga krafternas spänning oumbärliga fjeder. kraft, inskränktes till täflan inom egna a I gränser. s Il Med den nya lagstiftningen, som nu låtit 1 idet på missförstånd om egen fördel, på undervärdering af den egna förmågan samt på Jåfund och misstroende mot-andra folk grunil dade skyddet? falla, har täflan blifvit utI I sträckt till hela verlden. 3! De små, de fattigare, eller åtminstone de -laf naturen mer eller mindre skenbart eller v verkligt mindre lyckligt lovtade folken ha I de att frukta denna täflan ? )I Skyddets? män ha på den frågan svarat ja, och talat m undergång, om ruin och om allt slags förderf. Historien svarar annorlunda. Den svarar Jatt små, fattiga folk, sådana som t. ex. Isehweizarne, ba förkofrat sig utan ?skydd?, och förkofrat sig jemförelsevis mer än äfven de rikaste folk. Men grunden till förkofran har der legat i den sedliga kraften, i den verksamma intelligensen. ; Det rätta svaret torde sålunda vara: täflan är endast farlig för de folk, som sakna mod och-sedlig kraft och lefvande håg, och som i denna förstämning låta den intellektuella utvecklingen, uten den enskildes verksamma ingripande på alla punkter af den allmänna folkuppfostrans arbete, bero, d. v. 8. bero på de myndigheter som, sjelfva hyllande ?skyddets? lära inom sina områden, icke förstå och derför icke heller kunna arbeta enligt det nya systemets kraf. Med det nya lif, som i uppslag efter uppslag i sednare tider visat sig ha vaknat hos det svenska folket, tro vi Pskyddets? män icke ha någon rätt att räkna oss till dessa afsutna, afsigkomna folk, äfven om vi ännu visa en viss långmodighet imot de der myndighewerna, hvilkas myndighet väl numera är vida mer traditionel än verklig: Men aldrig kan ett folk vara nog vsket, nog uppmärksamt på sig sjeltt, nog verkdess pligter mot sig sjelft angår. Den nya sakernas ordning, i ekonomisk lagstiftning innebär och ålägger sålunda svenska folket en ny, en förnyad kraftansträngning i fråga om den allmänna folkuppfostran och undervisningen. För att kunna täfla med andra i arbetsväg fordras först och främst de bästa redskaper. Och hvilket är det förnämsta redskapet, om icke intelligensen, Arbetarens hånd, den af skaparen rikast utvecklade maskinen i verlden, hvad är den välvutan en väl uppfostrad och rikligen närd intelligens? I fråga om täflan med andra folk i förkofran, i handel och näringar, har man hit; tills nog uteslutande talat om våra tillgånger på jern och bräder, vår utförsel af säd och boskap, 0. s. Vv. Låtom oss sätta vårt folks rikedom på utvecklad intelligens och derpå beroende arbetsskicklighet i främsta rummet. En vändning i detta fall med riktning just åt det här åsyftede. hållet har äfven skett. Folkskolan och tillämpningsskolorna ha rönt inflytandet af denna vändning. Under de sista begge årtiondena har i detta fall gjorts mer än under århundraden förut. Men — misstaga vi oss väl häruti? — det har skett mera genom sakernas egen tvingande makt än med fullt vaket sjelfmedvetande hos alla ! Eller ha väl de som ifrat för den allmänna folkuppfostrans befrämjande alltid varit fullt medvetna om detta befrämjandes vigt för vår täflan på verldsmarknaden, denna täftlan, hvari dock hvarje folk, som vill sitt sjelfbestånd, måste inträda? Och ha väl å andra sidan industriens män — med all den verksamhet de framför andra klassers män östridigt egnat skolan såsom medlet för den allmänna folkuppfostran — i allmänhet egnat denna uppfostran all den uppoffring och verksamhet som den kräfver just med afseende på dess betydelse för industriel och ekonomisk utveckling? Man torde ha svårt för att bevisa detta. Eller hur kommer det sig annars att, såsom väl svårligen kan förnekas, det ännu i vårt land har gjorts och göres och bekostas så mycket för de examensinstituter, som leverera prester och embetsmän, i jemförelse med hvad som gjorts och göres och bekostas för den första, allmänna undervisningen, den undervisning, hvarpå dock all vidare förkofran i första hand beror? För att kunna bestå i den stora allmänna täflan måste allas krafter väckas, näras underhållag, förkofras. Det är icke blott mannens intelligens och arbete som dervid tages samt i fråga om hvad dess: frid, d. v. s. 1 a. fr Bl br pt fd brå pan bj RR FA LS och jr Brr AR CA fä JR a DT Et Cr Co (NA vm i anspråk, utan äfven qvinnans. Och hvad