Aftonbladet – 19 mars 1866, sida 3

Standet atskiudes kort före kl. 12. Om nedsättving af brefportot för inrikes bref. Till redaktionen af Aftonbladet. Uti fredagens Aftonblad refereras i största korthet diskussionen i borgareståndet dagen förut i anledning af det betänkande hvari bevillningsutskottet afstyrkt väckta motioner om nedsättning af postporto för inrikes bref från 12 till 10 öre. Undertecknad anhåller med anledning häraf, om rum för ett litet beriktande af en punkt i referatet, af mitt yttrande vid tillfället då jag föreslog återremiss. Det säges nemligen i Aftonbladet, att hr Hierta P?ansåg detta (nedsättvingen till 10 öre) kunna ske utan någon fara för postverket, helst han trodde att dess inkomster derigenom skulle ökas i stället för att minskas?. Mina ord föllo sig icke alldeles så som den sednare här af mig kursiverade delen af den citerade punkten innehåller. Jag medgaf tvärtom väl att en minskning i inkomst i förstone kunde uppstå för pusiverket, men trodde att det ej skulle dröja länge innan den ekul!le blifva ersatt. : Som denna fråga är afen betydande vigt för korrespondenter, tillåter jag mig tilllega ännu några ord om dess behandling. Utskottet hade sjelf förklarat portonedsättningen högst önskvärd, men ensett den ej nu verkställbar. Skälen voro: det ena att då postverkets inkomster för detta år äro beräknade till 1,200,000 rår, så skulle, menade utskottet, en nedsättning till 10 öre för inrikes portot förorsaka en förlust af 200,000 rdr; det andra att postverket ej bade råd att afstå en sådan summa, emedan det väl behöfver alla sina inkomster för postväsendets utveckling. Enhvar lär dock finna ohållbarheten af det första påståendet om en stor förlust i följd af nedsättningen, För att beräkna förlusten så stor, blir det nödvändigt sntoga, att icke ett enda bref mer än förut skulle skrifvas i följd af en sådan nedsättning. Man måste dock alldeles blunda för hvad erfarenheten från andra iänder visat oss, äfvensom vår egen efter den nedsättning som skedde i följd af det enformiga portot sådant det nu är, för att ej medgifva, hvad jag vid tillfället ansåg böra blifva en följd af ett än billigare porto, att nemligen en minskning af två öre genast skall verka till ökande af brefvens antal och ganska snart tillföra postverket de 2 millioner bref mera, som erfordrades för att fylla bristen. Med kännedom af det afseeende större delen bland de mindre bemedlade vid en utgift af denna beskaffenhet fästa på ett par öre mer eller mindre, och att 10öre-stycket hos oss utgör så att säga en skiljemyntsenhet, trodde jag mig kunna bestämdt påstå, att åtminstone hälften af den befarade minskningen skulle redan inom första året blifva ersatt genom ökad brefvexling. Hvad det andra skälet beträffar, så åberopades att enligt den sednaste revisionsberättelsen bland de sednare årens utgifter vid postverket flera hundra tusen rdr blifvit nedlagda i ångfartyg, hvaraf ett mycket dyrbart ännu ligger overksamt; men att så dryga utgiftsposter icke synas behöfva komma i fråga under den närmaste tiden, och kongl. postverket således sannolikt bör kunna hjelpa sig fram för i år äfven med 1,100,000 rdr, som är en balf million mer än hvad det för tio år sedan hade att depensera. Redan vid den riksdag då det enformiga portot infördes, framställde jag likasom några andra riksdegsmän den önskan att det måtte bestämmas till tio öre. Af generalpostdirektören och K. M:t föreslogs då ett tvåfaldigt, ett för närmare och ett för aflägsnare kretsar af riket. Månne icke allmänna meningen nu är, att ett porto af 10 öre, då genast vidtaget, skulle ha åstedkommit en långt hastigare tillökning i brefvexlingen, så att inkomsterna längesedan skulle ha uppgått till det nuvarande beloppet. et är en gammal erfarenhet, att nya ider eller inrättningar väl med tiden äfven inkomma till Sverge, men merändels först tio år efter de flesta andra länder. I fråsan om portot visar sig segheten att hålla emot än ihärdigare. Beviset härpå är, att vi efter ett tiotal år ännu ha ett porto af 12 öre, medan det i England sedan två tiotal åter varit en penny, motsvarande jemnt 710 öre; i Frankrike, om dag minnes rätt, är det 2 soutr, eller endast 7 öre; i Preussen en silbergroschen, ej fullt 9 öre, och i Danmark 4 skillingar danskt, eller 8!3 öre, således det dyraste bland dessa porlon 25 procent ad än här, och det billigaste icke vå tredjedelar af det svenska. Principens riktighet och behofvet af en