Aftonbladet – 19 mars 1866, sida 2

aktadt sålunda föreskrifna försigtighetsmått, kulle yppa sig på något ställe inom riket, ar K. M:t, efter framställningar af landtruksakademiens förvaltningskomit6 och af falmöhus läns hushållniogssällskap, inhemat utlåtande i ämnet af kommersoch sunda retskollegierna, hvilka i detta hänseende ttrat följande: Beträflande frågan om hvad, i händelse bokapspesten skulle inom riket utbryta, iakttagas bör, så är aferfarenheten ådagalagdt, att de mest illförlitliga åtgärder till sjukdomens hämmande ro dels att nedslå såväl de sjuka kreaturen, som ock de till hornboskapen hörande friska kreatur, vilka med de förra haft någon gemenskap, dels ck att hålla det ställe, hvarest pesten visat sig ålunda afstängdt, att ej mindre under den tid, jukdomen der fortfar, än ock sedermera intilless smittämnet kan anses vara förstördt, icke vågon annan beröring med stället än den, som ör reningsoch andra säkerhetsåtgärder nödig ir, må ega rum; hvadan och då största vigt lig-, ser deruppå, att de kraftigaste åtgärder genast vid sjukdomens första uppträdande blifva vidagna, kollegierne för nu ifrågasatta fall anse en ådan nedslagtning och afstängning böra i främta rummet föreskrifvas, och enär för öfrigt Kongl. nådiga förordning af den 23 Januari 1828 gående hvad, i händelse af yppad smittosam jukdom hos djuren, skall-iakttagas, äfvensom songl. brefvet till Eders Kongl. Maj:ts sundhetscollegium af den 28 December 1848, angående itgärder till hämmande af utbruten smittosam lungsjukdom bland boskapskreaturen, innefatta stadganden, som i hufvudsakligaste delar äfven iro tillämpliga och ändamålsenliga i afseende å boskapspesten, böra, enligt kollegiernas åsigt, jemväl de i samma nådiga förordning och kongl. bref ma stadganden i allmänhet och uti tillämpliga elar tjena till efterrättelse för det fall, att sistnämnda sjukdom skulle yppa sig inom riket. betraktande likväl af den ifrågavarande sjukdomens, såsom förut yttradt är, intensiva smittbarhet och de öfriga förhå!landen, bvarigenom samma sjukdom skiljer sig från den, som utgör föremål för bestämmelserna i högstberörda nådiga bref af den 28 December 1848, anse kollegierna åtskilliga tillägg till samma bestämmelser och förändringar deri vara erforderliga; i hvilket afseende kollegierna få i underdånighet anmäla: dels att, då erfarenheten visat, att får och getter kunna både angripas af sjukdomen och transportera smittan, nödigt är att föreskrifva, det nedslående äfven af dessa djur skall; under enahanda förhållanden, som påkalla en sådan åtgärd med hänseende till nötboskap, ega rum; dels att, då kändt är, att smittämnet under en längre tid qvarstannar inom hus, der något af boskapspest sjukt kreatur varit förvaradt, särdeles angeläget är icke allenast att sådanthus med der befintliga redskap, kläder och varor samt der införda djur af andra än förenämnda slag undergå sorgfällig rening, utan ock att såväl i ladugård förvaradt foder, som spillning ochvafiall underkastas ändamålsenlig behandling till smit? tans förstörande; börande ock af nämnda anledning tillräckligt lång tid bestämmas innan friskt kreatur må insättas i ladugård, hvarest boskapspest förekommit; dels ock att, då enligt åberopade nådiga bref den 28 December 1848, egare af kreatur, som till följd af elakartad lungsjukdom slagtats, är berättigad att, jemte tillgodonjutande af ersättning utaf allmänna medel till hälften af det kreaturet åsatta värde, under vissa vilkor förfoga öfver kött och hud af sådant kreatur; men det ej bör vara tillåtet att använda hvarken kött eller hud efter kreatur, som af boskapspest varit angripet eller, såsom för smittadt deraf misstänkt, blifvit dödadt, den ersättning af allmänna medel, som till egare af ett i anledning af boskapspest dödadt kreatur må utgå, med allt skäl bör bestämmas till högre belopp än som i nyssnämnda nådiga bref för der afsedt fall finnes stadgadt. Börande kollegierna till upplysning om förhållandet i detta hänseende uti ett och annat främmånde land underdånigst meddela, att i Danmark förordnadt är, att innan nedslagtning af ett utaf boskapspest angripet kreatur eger rum, värdering derat skall verkställas utaf tre personer; att kreaturet då skalluppskattas efter det tillstånd : hvari detsamma vid nedslagtningen sig befinner, dock att afseende icke fästes å den verkliga eller förutsatta sjukdom, som föranledt nedslagtningen, men att deremot afdrag för det dödade djurets värde bör ega rum; att den sålunda uppkommande summa skall ersättas egaren till kreaturet med fulla beloppet, derest vid öppnandet af kreaturet icke något tecken till kreaturspest förefinnes, samt i motsatt fall med s:delar af det kreaturet åsatta värdet; att i Belgien, hvarest föreskrifvet är att kreatur, som finnes af boskapspest angripet eller misstänkt att vara med sädan sjukdom behäftadt, skall dödas och nedgräfvas, ersättning af staten tilldelas egare af sådant kreatur med ?s:delar af dess värde; att i Österrike stadgadt är, att för ett af kreaturspest angripet kreatur, hos hvilket sjukdomen befinnes vara i ett så framskridet stadium, att kreaturet kan förväntas snart dö, ersättning af staten skall utgå med a:del af kreaturets värde; att-kreatur, hos hvilket sjukdomen förekommer i sin första utveckling, skall ersättas med ?fs:delar af sitt värde; och att för dödadt kreatur, som endast varit för sjukiom misstänkt och funnits synbart friskt, hela det belopp, hvartill kreaturet uppskattats, skall egaren godtgöras; att af dödadt sjukt kreatur, hud och horn, efter en på föreskrifvet sätt verkställd rening, äfvensom talgen;-sedan den blifvit behörigen smält, må afyttras, bvarvid afdrag i kreaturets värde för sådant affall skall ske; och att om hos dödadt kreatur icke något tecken till boskapspest förefinnes, köttet kan af egaren få användas, likaledes mot afdrag i kreaturet åsatt värde. I öfverenstämmelse med hvad nu yttradt blifvit, och då, för den händelse att kreaturspest skulle inom riket utbryta, föreskrifterna inom ofvan åberopade Kongl. förordning. af: den 23 Jar nuari 1828, såsom edan anfördt är, icke kunna anses tillfyllestgörande för att så vidt möjligt är motverka smittans utbredande, hemställa kollegierna i underdånighet, att här nedan intagne bestämmelser måtte, såsom tillägg till samma nåed förordning, till efterlefnad anbefallas, nemigen: ES Kreatur, som är af boskapedest angripet, skall skyndsamligen dödas och nedgräfvas. 2:o Nötkreatur, får eller getter, som äro eller inom loppet at tio dygn varit i ladugård, å mark eller vattningsställe med något af sådan sjukdom angripet kreatur tillsammans, skola jemväl dödas och nedgräfvas. 3:0 Ställe, der boskapspest yppats, skall genast underkastas bevakning på sätt 16 af k. förordningen af den 23 Januari 1828 stadgadt är. Sådan bevakning skall fortfara intilldess, efter det kreaturen blifvit dödade, ej mindre ladugård och derinvid liggande hus, än ock de derstädes förvarade kreatur af andra än förenämnda slag, jemte redskap, kläder och varor undergått sorgfällig rening, samt foder, spillning och affall underkastas äncamålsenlig behandling, allt i öfverensstämmelse med de särskilda föreskrifter, som af vederbörande komma att meddelas. Inom tio: dygn efter det kreaturen blifvit dödade vare förbjuden all annan beröring med stället än den, som för utförandet af reningsoch andra säker hetsåtgärder nödig är. Förr än tjugo dygn förflutit efter det kreaturen dödats må ej heller friskt kreatur i ladugården insättas. 4:0 Egare af kreatur, som på grund af hvad förut stadgadt är dödas, vare under nedan bestämda vilkor. berättigad till ersättning af allmänna medel, för sjukt kreatur till två tredjedelar samt för friskt till fulla beloppet af det värde, hvartill kreaturet blifvit af behörige värde