Aftonbladet – 17 mars 1866, sida 3

gaf en utförlig redogörelse. Hufvudstadgarne i förslaget äro följande: nedsättning af valeensus i grefskapen till 14 pund sterl. samt i städerna till en hyra af7 pund sterl. för ett hus samt af 10 pund sterl. för möblerade eller omöblerade rum. Dessutom tillerkännes dem rösträtt, hvilka itvå på hvar: andra följande år haft 50 pund sterl. insatta i en sparbank. Det nya förslaget kommer, om det antages, att gifva rösträtt åt 400,000 flera personer än förut. Första, läsningen skedde efter en kort diskussion; den andra utsattes till den 12 April. DONAUFURSTENDÖMENA. Om man får tro ett allmänt spridt rykte, skall Ryssland och Preussen ha for rat att en provisorisk kaimakan skall utnämnas, för att sköta furstendömenas angelägenheter under öfverinseende af stormakternas delegerade. Den kandidat, som genast utpekades af kabinettet i S:t Petersburg, skall vara furst Stirbey. I de diplomatiska kretsarne i Paris har man beklagat att den nya konferensen icke blifvit sammansatt af samma personer som för icke länge sedan behandlade den rumäniska frågan. Flera af den nuvarande församlingens medlemmar äro endast mycket litet inne i Donaufurstendömenas angelägenheter, och till följd häraf fruktar man att förhandlingarne skola draga långt ut på tiden. Man väntar i Konstantinopel ankomsten af en rumänisk kommissarie, Rosetti. Mehemet Djemil Pascha har blifvit beordrad att begifva sig till Bucharest såsom Portens kommissarie. Enligt ett telegram från Bucharest af den 12 dennes skall man å flera håll antaga att prins Alexander af Hessen (storhertigens af Hessen-Darmstadt bror, österrikisk fältmarskalk, född 1823) skall bli den blifvande herrskaren. Deaf den provisoriska regeringen utnämnda rumäniska deputerade reste den 13 dennes till Paris. Furst Kusas gemål Helena, född Rosetti, återvänder med regeringens tillstånd och slår sig ned i Ruginosa. Tvenne rumäniska diplomatiska agenter ha afröst till Paris och Konstantinopel. NORD-AMERIKA. Medan klyftan mellan presidenten och kongressen alltmera vidgas, synes förhållandena till utlandet utveckla sig i fredlig riktning. Regeringen har sålunda ställt tvenne chilensiska agenter under tilltal för brott mot neutraliteten och för försök att anskaffa kaparefartyg mot Spanien, likasom den äfven motarbetat Perus och Chilis sträfvanden att förvärfva sig de andra nyspanska staternas deltagande i kriget mot moderlandet. Denna vänskapliga hållning mot Spanien öfverensstämmer för öfrigt med ett yttrande af Seward vid hans besök i Havana, att Spanien var den enda europeiska makt, som hade rätt till en fast besittning i Amerika, emedan den från början hade varit amerikansk. Gent emot England är stämningen ännu temligen kall, men senaten förkastade dock, med 25 röster mot 12, förslaget om att afbryta de diplomatiska förbindelserna. Fenierna fortsätta sina agitationer, hålla stora möten, der de förklara England för Nordamerikas och Irlands gemensamma fiende, samla penningar och vapen, m. m. Under de sista dagarne har man fått underrättelse om ett misslyckadt försök att öfverrumpla en liten Cavadisk gränsstad och om planen att eröfra britiska Columbia. Samtidigt påstås att man väntar det unionsregeringen skall vidtaga åtgärder deremot på klagomål af det engelska sändebudet. Det är isynnerhet gentemot Frankrike och Mexiko som den fredliga stämningen ger sig tillkänna. Regeringen har vidtagit stränga åtgärder mot de fribytare, som besatte den mexikanska gränsstaden Bagdad. Anföraren Crawford och hans stabschef Reed, båda f. d. officerare i unionsarmån, fängslades och en undersökning anställdes rörande denna sak. Sedan har likväl Crawford lyckats fly ur sitt fängelse, möjligen med regeringens tysta samtycke, på det att den måtte slippa obehaget att döma och straffa honom. Tysken general Weitzel, som hade klagat öfver att den mexikanska generalen Mejia lät skjuta några fångna republikanare och som sednare tillät sig att öf-erskrida gränsen och taga Bagdad i besittning, har blifvit afekedad, och man har vidtagit mätt och steg för att hindra att dylika fribytareenfall vidare upprepas. Sålunda har hvarje Putvandring? från Louisiana och Texas till Mexiko blifvit förbjuden, och gränsen bevakas. Men icke blott hos regeringen, äfven hos sjelfva folket har ett omslag egt rum i denna sak. Ingen tidning försvarar nu längre Juarez sak, enär den betraktas såsom förlorad; flera råda till och med till kejsardömets erkännande. Det stora demokratbladet Newyork Herald påstår att ett krig med Frankrike för Mexikos skull blefve en materiel ruin för Amerika, och att man endast på diplomatisk väg bör arbeta på fransmännens aftåg. Newyork Times, som för ordet för de konservativa republikanerna, menar att man lätt kan komma öfverens med det nya kejsardömet, och att man icke bör låta utrikespolitiken afgöras kan uppehålla lag och ordning och skydda utländningars rätt, och att man är tack skyldig den man, som kan förvandla Mexiko till en god granne; likasom guvernören i Ohio i sitt årsbudskap äfven förklarat, att Mexiko aldrig varit en ordnad republik, utan endast en fullständig anarki, som förstört friheten och ruinerat folket. Det oaktadt hör man dock ännu enskilda röster yttra sig i en motsatt ton, såsom t. ex. Bancroft i sitt ryktbara tal; men i det hela taget har det franska trontalets förklaring rörande Mexikos snara utrymmande gjort ett godt intryck, och om blott de franska trupperna draga ur landet, torde oviljan mot det nya kejsardömet måhända snart lägga sig. Enligt ett telegram från Newyork af den 1 Mars kommer presidenten med det snaraste att utfärda en proklamation, i hvilken fredens återställande ofhicielt förkunnas och af den stora massan eller af äfventyrare.. Slutligen yttrar Boston Commercial Bulletin, att man bör erkänna hvarje regering, som pe 1