Aftonbladet – 15 mars 1866, sida 3

menniska! — så vore det bättre att ni alldeles upphörde att behandla henne, och att jag förde henne till Bath eller Brighton, ty hon behöfver blott litet ombyte af luft och omgifning, det är min tanka.? Squirens eljest så blomstrande anlete var blekt af ångest, då han yttrade dessa ord som motsade hans verkliga oro, och hvar: med han ville tillsluta sina öron för ljudet af ödets steg, som han hörde närma sig. Mr Gibson svarade med orubbligt lugna: ?Jag skall fortfarande komma för attse huru hon befinner sig, och jeg är viss på att ni ej skall förbjuda mina besök. en jag skall medföra doktor Nicholls, nästa gång jag kommer hit. Jag kan hafva misstagit mig om rätta behandlingssättet, och jag önskar till Gud att jag misstagit mig då jag fruktat det värsta.? Tala ej derom! Jag kan ej höra det!? utropade squiren. Vi måste ju alla en gång dö, och han också. Men icke den bästa läkare i hela England skall understå sig att helt lugnt mäta ut hennes hfslängd. Jag kan dö före henne. Jag hoppas jag skall göra det. Men jag slår till marker hvar och en, som vågar sitta här och tala med mig om hennes död. Och dessutom är jag öfvertygad att alla läkare äro lika okunniga qvacksalfvare, som påstå sig veta det de ej kunna veta; Ja, emåle ni det bryr jeg mig ej om. Om ni ej ken säga mig stt jag får dö före henne, så skall hvarken ni eller doktor Nicholls få komma i mitt hus med profetior och sorgliga aningar.? CR Anta lr