du hädanefter i dylika fall vända dig till mig. Men efter som du skall fara dit, så må du så gerna vara litet ordentligt klädd. Jag skall låna dig min nya shawl och garnituret med de gröna banden, om du så önskar. Jag är alltid medgörlig, blott man visar mig tillbörlig aktning. Och i ett sådant hus som Hamley Hall, vet man aldrig hvad för besök som kunna komma, äfven om någon af familjen är sjuk. Mycken tack. Men, förlåt mig, jag behöfver hvarken shawlen eller banden; der är visst ingen främmande. Der brukar aldrig vara någon, tror jag, och nu, då hon är så sjuk — —K Molly tystnade hastigt ty hon var nära att brista i gråt vid tanken på huru hennes väninna, fängsla? vid sjukbädden, låg och längtade efter hennes sällskap. Dessutom var hon rädd att squiren skulle tro att hon ej ville komma, utan föredrog det tråkiga, tråkiga, sällskapet hos Cockerells. Mrs Gibson var också ledsen; hon hade en otreflig känsla af det oriktiga i att inför en främling visa sig vid dåligt lynne, och till på köpet en främling, hvars goda tanka, hon önskat tillvinna sig; Mollys bedröfvade utseende plågade henne också. eHvad skall jag. göra för att få dig vid godt lynne igenX, sade hon. Först påstår du dig känna lady Harriet bättre än jag, som kännt henne i aderton eller nitton år. Sedan antar du en bjudning utan att rådfråga mig, eller ens tänka på huru tafatt det är för mig att komma in i ett förmak, obekant och alldeles ensam, anmäld med mitt nya namn också, som låter så otrefligt — det är en sådan bedröflig skilnad mellan det och Kirkpatrick! Och sedan när jag erbjuder dig att få låna några af de vackraste saker jag eper, så säger du att