Aftonbladet – 14 mars 1866, sida 2

Och du tror att du förstår dig på henn bättre än joga som känner henne sedan hor var barn? Jag säger dig att hon gör nar af hvar och en som ej tillhör hennes um gängeskrets. Jag vet att hon aldrig kallade mamsellerna Browning annat än Pecksy och Flacksy. Hon lofvade mig att aldrig göra de merat4, sade Molly, retad. tLofvade dig? — Lady Harriet lofvade dig? Hvad menar du? Jo, bara — hon kallade dem Pecksy och Flacksy, då hon talade vid mig — och när hon sedan sade att hon ville besöka mig hos dem, bad jag henne låta bli det — om hon kom för att göra narr af dem.4 Nå, på min ära! Så länge jag vari bekant med fröken Harriet skulle jag ändå aldrig vågat mig fram med en sådan ohöflighet. Det var ej menadt som ohöflighet, sade Molly oförskräckt. Och jag tror ej heller att lady Harriet tog det som en sådan. tDet kan du icke veta. Hon kan antaga hvilket sätt hon vill. I detsamma inträdde squire Hamley. Det var hans första besök och mrs Gibson mottog honom ytterst artigt och var redo att så nådigt som möjligt upptaga hans ursäkt för det att han dröjt så länge med sin lyckönskning, och försäkra honom att hon alltför väl förstod att en egendomsegare, som sjelf skötte sin jord, kunde hafva mycket maktpåligförde göromål. Men ingen sådan ursäkt ördes af. Squiren skakade hjertligt hennes hand och lyckönskade henne att hafva vunnit en sådan skatt, som hans vän Gibson, men han sade ej ett ord om sitt långa dröjsmål med besöket. Molly, som nu lärt att förstå de få, men starka skiftningarne i hans ansigtsuttryck, var säker om attnågot