Aftonbladet – 13 mars 1866, sida 3

Me Us Ute KULIELWGT HE a Stookholms stadsfollmäktige sammanträdde i går kl. 5e. m. istora rådhussa .Ilen. Först föredrogs beredningsutskottets betän kande, angående utvidgning af Nya kyrkogårde: fl utom Norrtull, med hänseende hvartill utskotte tillstyrkt, att stadsfullmäktige ville anhålla ho: IK. M:t om propositions framställande till m samlade rikets ständer att fem tunnland för än dam ålet måtte upplåtas af den Carlbergs kungs gård tillhörande, 1 nordvest om kyrkogården be lägna mark. Hr Cramer ansåg fullmäktige enligt kommu nallagarne ej vara behöriga att taga befattning med frågan, emedan denna tillhörde kyrkofullmäktige och kyrkostämma. Hr Eklund upplyste, att samma betänkligheter uttalats i utskottet, men då ärendet, om det skulle gått den kanske formelt riktigaste omvägen till sockenstämmorna o. s. v., sannolikt ej skulle hunnit föreläggas nu samlade rikets ständer, hade med .I afseende på det trängande behofvet af en dylik utvidgning den formella betänkligheten fått vika. Stadsfullmäktiges behörighet att taga saken om hand förfäktades deremot af åtskilliga talare, och för nödvändigheten att vidtaga skyndsamma åtfärder för kyrkogårdens utvidgning yttrade sig hr Lundström, hvilken uppgaf att hvad Kungsholms församling specielt angick, som hittills begraft sina döda, dels å församlingens kyrkogård, dels å kyrkogården i Stadshagen, å hvilka begrafningsplatser numera endast funnes rum för ytterligare 60 lik, då i medeltal 222 personer dogo årligen inom församlingen, behofvet att få sig plats anvisad å Nya kyrkogården var ytterst trängande. Vidare hrr Wistrand och von Francken, hr Lindhagen, som visade att ärenden af samma beI skaffenhet förut behandlats på samma sätt, och att man då ej hyst några betänkligheter deremot, hiv F. T. Berg, Modiah, Malmsten m. fl. Hr Tempelman delade hr Cramers åsigt i fråga om formen för ärendets behandling samt anmärkte, att fullständigt förslag om kyrkogårdsfrågans ordnande för länge sedan af beredningsutskottet blifvit öfverlemnadt till sundhetsnämnden och från sundhetsnämnden remitteradt till öfverståthållareembetet för handlingarnes kompletterande, men att handlingarne, ehuru i komplett skick, sedermera ej kunnat under loppet af flera månader återfås från öfverståthållareembetet, oaktadt upprepade erinringar derom hos nämnde embete gjorts af sundhetsnämnden. Detta förhållande ansåg hr Tempelman sig böra låta komma till stadsfullmäktiges kunskap. Öfverståthållaren Bildt, stadsfullmäktiges ordförande, genmälde till svar härå, att han äfven ansåg sig böra till stadsfullmäktiges kunskap låta komma, att handlingarne ej varit kompletta, och att för öfrigt någon officiel skrifvelse från sundhetsnämnden ej kommit öfverståthållareembetet tillhanda. Det vore visserligen möjligt, att sundhetsnämnden hos någon af öfverståthållareembetets tjenstemän enskildt gjort påminnelse härom, men detta vore för hr öfverståthållaren obekant. Hr Tempelman upplyste, att då handlingarne till öfverståthållareembetet remitterats, hade de varit i komplett skick, med undantag af vederbörande ingeniörs undersökning, i hvilket afsesende handlingarne snart blifvit kompletterade; att såsom sundhetsnämndens protokoller utvisade dess sekreterare flera gånger hade fått iuppdrag att återbegära handlingarne, men att sekreteraren afgifvit det förklarande, att han framställt nämnde begäran, men i öfverståthållareembetet erhållit det svar, att hinder mötte att utfå handlingarne, anseende hr Tempelman ej tillständigt att närmare undersöka om någon person hos öfverståthållareembetet ansett sig böra innehålla desamma. Hr öfverståthållaren förklarade, att saken var ganska ledsam, men då det:vore af vigt med hänseende till expeditionssättet, tillät han sig anmärka, att det vore omöjligt för honom att öfvervaka de allmänna ärendena, om man vände sig enskildt till någon person i öfverståthållareembetet, och ej officielt. I detta fall hade, såsom nämndt är, ingen sådan framställning blifvit gjord, viljande emellertid hr öfverståthållaren göra sig närmare underrättad om huru det sig förhölle med denna sak. Hvad det föreliggande ärendet angmge, så hade det stora förslaget ej varit fullt afgjordt, då frågan om den nu tillämnade utvidgningen af Nya kyrkogården väcktes, men öfverstållareembetet hade ändå, med afseende på det trängande behofvet af en dylik utvidgning, ansett lämpligt att skyndsamligen få detta ärende hos stadsfullmäktige behandladt, på det att framställning derom måtte kunna göras vid innevarande riksdag. Sedan slutligen hr EK. J. Berg yttrat sig med afseende på stadsfullmäktiges behörighet att taga ärendet om hand, hvarför i formelt hänseende enligt hans åsigt något hinder ej förefanns, blef utskottets hemställan bifallen. Efter någon öfverläggning bifölls i hufvudsaken beredningsutskottets hemställan om pension för kammarskrifvaren hos öfverståthållareembetet G. Lannge, hvilken samtidigt är mantalskommissarie. Utskottets hemställan att åt kronouppbördskontrollören Sjögren måtte anvisas ett arvode af 800 rdr för ombesörjande af kontrollen å debiterimg och redovisning af samtliga kommunalutsaylderna tör 1866 blef efter någon diskussion, hvarunder hr Montelius yrkade afslag, bifallen. Beredningsutskottets utlåtande i fråga om anslag till byggnadsarbetena för ordnande af Ladugårdslandsvikens strand föredrogs härefter. Vid budgeternas behandling under sistlidne Augusti månad blef detta ärende återremitteradt, i syfte att få en utredning om det i budgetsförslaget för detta arbete upptagna anslaget 180,000 rdr ej kunde nedsättas. Utskottet hade nu inkommit med nytt förslag, innehållande att arbetskostnaden för nya strandgatan å Ladugårdslandet under år 1866 utan skada kunde inskränkas till ett belopp af 20,000, varande härvid fogadt ett summariskt kostnadsförslag af hr Rothstein. Hr Montelius fann motiveringen för nämnde nedsättning ofullständig och anmärkte skämtsamt att hr Rothsteins rubrik: Kostnadsförslag till användande af 80,000 rdr rmt under år 1866 till arbetena vid nya strandgatan å Ladugårdslandet, tycktes antyda att frågan endast vore om lämpligaste sättet att göra sig af med 80.000 rdr. På grund af bristande utredning, och då han ansåg att man för närvarande borde undvika alla utgifter, som ej voro nödvändiga, yrkade han afslag. Hr Nerman fann åtskilliga poster i det sammariska kostnadsförslaget upptagna, som angåfvo att man vidhöll den ursprungliga planen att förse strandgatan med stenkaj, i stället för den af honom föreslagna och enligt hans tanka ändamålsenligare hamnskoningen af trä, med anledning hvaraf han yrkade, att stadsfullmäktige ej måtte bevilja andra summor än dem, som afsågo grusutfyllning, m. m., så att frågan om hamnskoningens be skaffenhet lemnades öppen. Efter någon diskus