Aftonbladet – 13 mars 1866, sida 2

först, och sedan skall jag möblera ditt och hennes rum alldeles lika. De äro lika s ora, de der små rummen och så ligga de på hvar sin sida om korridoren, midtemot hvarandra.4 Skall det rummet möbleras om? utbrast Molly förundrad öfver att förändringarne aldrig skulle taga slut. Ja, och ditt också, älskling; så du behöfver ej bli afundsjuk.4 Ack nej, söta mamma, icke mitt! utropade Molly, som aldrig tänkt på någon afundsjuka. Jo visst, mitt barn, ditt också! En ny säng med omhängen, nya tapeter, en vacker matta och ett toilettbörd med spegel och iinongsdraperier, skall göra rummet till något helt annat. Men jag vill ej ha det annorlunda, mamma. Jag tycker bäst om det, som det är. Ack, jag ber er, låt det vara sål4 Sådana därskaper, barn! Jag har aldrig hört någonting så löjligt! Jag vet ingen ung flicka, som ej skulle vara glad att bli af. med sådant gammalt skräp ur sitt rum. Men alltsammans tillhörde min egen mor f.re hennes giltermålt, sade Molly sakta. Det var ogerna hon anförde detta skäl för sin önskan, men hon ver viss på att det skulle vara oemotståndligt. Mrs Gibson dröjde ett ögonblick med sitt svar. (Forts.)