Aftonbladet – 12 mars 1866, sida 3

TT PE er I oo VA bergmästare i Wermland. — AA Rättegångsoch Poissaker. Gjerizska målet. Vi beriktiga härmedelst ett misstag, som influtit i referatet om detta mål, i det vi Pendigen uppgifvit att Gjertz moder ännu skulle lefva och vara bosatt i Stockholm. Rätta förhållandet är, att såväl Gjertz fader, hvilken var Postinspektor i Kristianstad (icke major), som hans moder äro aflidna. — Krigsrätt. Vid ilördags inför krigsrätt forti satt handläggning af målet mellan fanjunkaren K. G. Lövenberg, hvilken, såsom i ett föregående referat blifvit omnämndt, angifvit sina kämrater vid andra fardet, fanjunkarne A. Lundvist, A. Lindbeck, G. L. Dahlberg och C. G. ärlin samt sergeanten J. O. Jansson att ha om Lövenberg utspridt mykten, som å heder och ära inge, för hvilket Lövenber; jrkat deras stälande inför krigsrätt, tillstädeskommo samtlige parter. Vid förra rättegångstillfället, förliden lördag, anhöllo dessa om uppskof med målet, för att efter tagen del af angifvelserna mot dem, afgifva sina förklaringar, hvilket de ock i dag gjorde. Ned hänseende till Lövenbergs första påstående mot Lundqvist, att denne skulle omtalat, att Lövenberg gjort sig skyldig till förfalskningsbrott, förklarade Lundqvist sig aldrig hafva yttrat detta till någon. Men deremot medgaf Lundqvist, att han, sedan tvifvel uppstått om Lövenberg vore den person, som det till andra gardets pastorsembete af Tövenberg ingifna prestbetyg utvisade, på grund af hvilket Lövenberg kommit in vid regementet. gifvit sekundchefen vid andra gardet del af detta förhållande, sedan Lundqvist gjort sig underrättad om att nämnde prestbetyg vore falskt. Till en sådan anmälan hade Lundqvist funnit sig uppfordrad af sin pligt. Något annat hade han i saken ej åtgjort, utan helt och hållet öfverlemnat den åt sekund. chefens pröfning, Det förenämnda raaevetyget företeddes härefter i vidimerad afskrift och innehöll: Från Bårslöf utgående attest mir 1 den 30 Januari 1853. Herr Karl Gustaf Löwenberg, som är iodd den 26 September 1829 härstädes, försedlas på befran till obestämd ort, med intyg, att han enigt husförhörslängden eger försvarlig kristendomskunskap, har ordentligt bevistat Herrans nattvard, är välfrejdad, fri från äktenskapsförbindelse, vaccinerad och här mantalsskrifven, intygas af Bårslöf s. d. OC. J. Kellman, p. 1? . Vv. Å nämnda afskrift fanns tecknadt: ?Originalet till förestående afskrift har icke blifvit af pastorsembetet i Bårslöf utfärdadt, intygas af Bårslöf den 23 Oktober 1865 (sextiofem). C. L:r Kemner, Prost och Kyrkoherde.? Derjemte företeddes ett bref från kyrkoherden emner, hvaraf ytterligare inhemtades, att ingen med namnet K. G. Löwenberg funnits inskrifven i Bårslöfs församlings kyrkoböcker i Malmöhus län, att ingen med det namnet utflyttat derifrån den 30 Januari 1853, och att ingen pastor med namnet C. J. Kellman der tjenstgjort. På nämnda handlingar hade Lundqvist dat den anmälan om saken han gjort hosgek chefen. Fanjunkaren Lindb: ck afgaf enahanda förklaring som Lundqvist till bemötande af Löwenbergs angifvelse mot honom. Härefter tillspordes fanjunkaren Dahlberg, om han gurat till någon, att Löwenberg skulle gjort sig skyldig till färg alskningsbrott, till svar hvarå Dahlberg genmälde, att han omtalat det rykte, att Löwenberg suttit häktad och tilltalad för utprängling af falskt mynt. Lika med Lundqvist och Lindbeck medgaf Dahlberg, att han gifvit sekundehefen del af nämnda misstänkta förhållanden med Löwenberg, inlemnande Dahlberg för öfrigt en skriftlig förklaring, som upplästes oeh innehöll hufvudsakligen, att den i målet inblandade Sergeanten J.O. Jansson en dag i sistl. September månad yttrat missnöje öfver det brutala sätt, hvarpå Löwenberg i allmänhet bemötte sina kamrater, dervid Jansson tillika uttalat misstanka mot Löwenberg, att denne ej vore den person han gifvit sig ut för, till stöd för hvilken misstanka Jansson förevisat ett bref från prosten Kemner. Med anledning häraf hade Dahlberg; vid ett besök i regementets pastorsexpedition tagit del af Löwenbergs der förvarade prestbetyg, samt derefter korresponderat om saken med prosten Kemner, då de härofvan omförmälda upplysningar vunnits. På det att Löwenberg nu skulle kunna sättas i tillfälle att rättfärdiga sig, hade Dahlberg med sina kamrater träffat den öfverenskommelsen att för sekundchefen anmäla förhållandet. Då Dahlberg sedermera erfarit genom fanjunkaren Bärlin, att distinktionskorporalen vid kapten af Pontins kompani Nyström skulle känna åtskilliga detaljer af Löwenbergs lefnadsöden, hade Dahlberg samtalat med Nyström, hvilken om Löwenberg då bland annat. skulle yttrat, att denne suttit på fästning. Vidare förmäldes i skriften, att sedan till öwenbergs kunskap kommit den anmälan fanjunkarne Lund vist, Lindbäck och Dahlberg gjort. hos sekundchefen, hade han mot dem fällt hotande utlåtelser, hvilket föranledt såväl Dablberg, som hans förenämnde kamrater, att skaffa sig närmare upplysningar om rätta förhållandet. De håde då erfarit, att Löwenbergs rätta namn är Löhr, f. d. sergeant, att han är född 182, i stället för 1829 såsom i det falska prestbetyet uppgifves, samt att han under detta namn. lifvit, Jemte ett par andra personer, häktad i Köpenhamn för utprångling derstädes af falska sedlar, liknande dem som Östgöta numera upplösta privatbanksbolag utfärdat å 10 rdr bankos valör. Från Köpenhamn, öfversänd till Sverge, hade Löhr suttit häktad från 1849 till 1850 samt undergått ransakning, men genom Göta hofrätts: utslag den 10 Februari 1851 förklarades det mot. honom och de öfriga för detta brott tilltalade väckta åtal ej föranleda till någon Påföljd, enär brottet ej blifvit begånget inom Sverges landamären eller mot svensk man utrikes, hvartilk kom att Östgöta enskilda bank afsagt sig erlming för de sedlar de tilltalade angifvits hafva at. atprång! . Slutligen omförmäldes i skriften, att Dablbergvisserligen, sedan de misstankar bekräftats, hvilka man fattat mot Löwenberg, : samtalat med några af sin ter om saken, men han betrend UV IA