Aftonbladet – 12 mars 1866, sida 2

EKONOMISKT. Den, som tager kännedom om Skogmans förträffliga anteckningar om rikets ständers bank, har kunnat inhemta huruledes vid århundradets ingång myntväsendet och penvingcirkulationen varit i det mest förvirrade skick. Riksbanken hade åtagit sig att infria femton millioner rdr afriksgäldskontorets sedlar efter fastställd kurs, och man hoppades att allmänna rörelsen helt och hållet skulle befrias genom denna ansträngning från riksgäldssedlarne, hvilka voro ett fullständigt psppersmynt, hvars kredit hvilade på den förhoppning man i allmänhet hyste om framtida inlösen. När emellertid riksbanken fullgjort sitt åtagande att infria förberörde femton millioner, befanns icke desto mindre en summa af mer än sex millioner rdr dylika sedlar i rörelsen. Dessa hade blifvit utsläppta med höga vederbörandes begifvande och ställningen var på det hela sådan, att man antingen icke kände den summa riksgäldssedlar, som cirkulerade, eller också sökte dölja och förglömma hit hörande fakta. Alldeles på samma sätt, ehuru i mångfaldigt större skala, lärer förhållandet vara med de i omlopp varande rubelsedlarne uti den stora kejsarstaten. Oerhörda ansträngningar hafva blifvit gjorda att nedbringa rubelsedlarnes belopp till en mot det klingande myntet och realisabla värdepapper svarande summa. Då emellertid detta dryga arbete torde erfordra ännu en lång tid, så beslöt med verklig högsinthet Finlands storfurste, att icke längre låta Finland vänta på de välsignelserika följderna af ett fast mynt, bvadan, fom vi alla känna, Finland är 1865 erhållit sin egen myntenhet, den Finska Markka värde lika med en francs), delad i 100 penni. Det är denna vigtiga författnings trädande i kraft den 5 Mars, som telegrafen berättat. Me: samtidigt underrättades vi om ett välvilligt undanrödjande af den sista svårigheten för att göra till en sanning den bestämmelsen, att endast fullvigtigt silfvermynt från och med den 5 Mars är legenligt betalningsmedel i Finland. Det var aflysandet af det ryska skiljemyntet? som medgafs och nu se vi intet oöfvervinnerligt hinder för den stora frågans genom. förande. Det ligger i sakens natur, att en viss varsamhet måste af Finlands bank iakttagas intill dess erfarenheten hunnit gifva vid handen i hvilken proportion banksedlarne erfordras för allmänna rörelsen i Finland Alla ytterligheter medföra sina vådor, och en alltför långt drifven försigtighet skulle möjligen leda derhän, att den allmänna rörelsen i Finland nödgades af brist på finska banksedlar konventionelt begagna de ryska rubelsedlarne. Utan alla våldsamma åtgärder i syftning att befria rörelsen från ett pappersmynt, bör man dock bemöda sig om