Aftonbladet – 12 mars 1866, sida 2

ej bättre än att den väldige stridskämpen gaf så väl decanus som domkapitlet åtskilliga ord att bita på och fortsatte i samma anda. Efter 3 timmars kamp kände han sig trött och afslutade med en lofsång, som för den stackars komministern måtte varit allt utom behaglig, och önskade honom till slut den lyckan att förstå skriften och blifva en sann kristen. — Fredriksbergs-skiffern. Med anledning af en af os efter Posttidningen återgifven uppsats ha vi blifvit anmodade att meddela följande till nämnda tidning insända skrifvelse: Först sedan jag blifvit fullt förvissad derom, att den i tit. tidning för den 19 sistlidne Januari intagna notis om Fredriksbergs-skiffern föranledt orikti; uppfattning har jag ansett nödvändigt att härmed anhålla om benäget rum i tit. egen tidning samt i de tidningar, som refererat nämnda lilla artikel — åtminstone för nedanstående väl behöfliga upplysningar. Deri förekommer, bland annat, att Fredriksbergs-skiffern?, såsom orden lyda, lärer innehålla mindre brännbara ämnen än den engelska samt åstadkommes i ganska stora dimensioner?. Slutsatsen af förra delen är gifven, att nemligen skiffern håller brännbara ämnen, och dock är en sädan slutsats alldeles ogrundad — följaktligen vilseledande, och artikeln är således afgjordt motverkande det mål, som med densamma blifvit afsedt. Derom har jag förvisso blifvit öfvertygad af de farhågor. som kunnat skönjas vid de helt naturliga förfrågningar, hvartill nämnda artikel föranledt. Närvaron af brännbara ämnen skulle hänföra denna svenska skiffersort till en helt annan, långt sednare period. Frånvaron deraf garanteras deremot bland annat deraf, att den är en hård s. k. hälleflintskiffer, som icke kan innehålla minsta spår af brännbara ämnen, helst den, såsom professor Blomstrand i skriftligt utlåtande yttrat, tillhör ?de Kristalliniska Urbergen? och måste redan på grund deraf, hvad styrka och varaktighet be. träffar, ega åtskilliga företräden framför de yngre skifferarterna, såsom orden lyda. — De strängaste prof hafva derjemte bekräftat detta. Genom hr öfverstelöjtnant ,C. E. Nordströms och hr byrå: ingeniören C. Armans tryckta intyg öfver prof: ven är nemligen vitsordadt, att denna hälleflint. skiffer har den högst ovanliga egenskapen, att om den, vid upphettning till 100 å 150 grade (Cels.), genast öfvergjutes med kallt vatten, has skiffern dock visat sig oförändrad, såsom or den lyda. Nedsänkt under vatten, äfven under en tid a! flera månader, uppsuper den endast en obe tydlig qvantitet deraf, och likaså framstående är dess egenskap, att emotstå alla klimatisk: temperaturförändringar, hvilka dock aldrig kunns jemföras med förestående stora och hastiga vex lingar. Till följd af skifferns stora eldfasthet — större än Höganäs-teglets — begagnas den företrädes vis i kopparhyttorna, nederst i sjelfva smältrum men, och består dervid. Sagda oföränderligs egenskaper bidrogo ock dertill, att den vid indu striutställningen 1 Malmö år 1865 belönades mec första priset. Vidkommande andra frågan om skifvornas stor. lek, så äro de å det antydda taket af mindre sort, nemligen 10 tumsX6 tums, hvilken sålund: blifvit af vederbörande vald, af orsak, att taken med stora skifvor anses icke ega samma styrka som med medelstora och små skifvor, helst, uton annan orsak, den använda spikens antal alltic rättar sig efter skifvornas. Af engelska sorten utbjudas deremot vanliger större dimensioner än af den svenska; men för domen, som fästat sig vid stora dimensioner, ä redan något skingrad genom vunnen erfarenhe om verkliga förhållandet. Wexiö den 14 Februari 1866. G. F. Ekenstam.