Aftonbladet – 10 mars 1866, sida 4

BLANDADE ÄMNEN. En klok hund?. För fem år sedan erhöll kapten K—, som då vistades i Stockholm, till present en valp af engelsk råtthundsrace. Den sattes i pension hos en vaktmästare, som, då hunden blef mera försigkommen, stundom tog honom med sig upp i det embetsverk der vaktmästaren är anställd. När hunden blifvit educerad mottogs han af egaren, hvilken han snart blef mycket tillgifven. I Oktober månad 1861 lemnade kapten K. Stockholm och flyttade till södra delen af Småland. Lord, så hette hunden, fick då på ångbåt resa till Norrköping och landvägen till sitt nya hem. På nerresan gjorde kapten K. besök hos bekanta i Östergötland och Norra Småland, och vistades några dagar hos dem hvardera. Sedan qvarstannade kapten K; och ?Lord i deras nya hem, tills kaptenen sent på hösten förlidet år beslöt att bivista riksdagen. ?Lord? lemnades hemma. Efter några dagars förlopp saknades ?Lord en morgon. Han efterspanades, men förgäfves. -Som signalement uppgafs att han var försedd med halsband å hvars plåt egarens namn var graveradt. Det antogs slutligen att han råkat ut för vargar, och att han således blifvit dödad. Men så var icke förhållandet, enligt hvad sedan blef upplyst. Han hade begifvit sig till — Stockholm samma väg som han fyra år förut nedrest. Han hade besökt samma egendomar, der han då varit med sin husbonde, och hvar han kom på dessa ställen blef han qvarhållen under förmodan att egaren var i grannskapet. När han fått mat och hvilat upp sig försvann han. Ankommen till Norrköping ville han om aftonen gå ombord på ångbåten, men blef såsom ?herrelös bortkörd. Men i-brådskan kort innan fartyget skulle afgå om morgonen smög han sig äter ombord, gömde sig bland fraktgodset och observerades ej förr än längre frampå dagen. Händelsevis fanns en passagerare som kände egaren till Lord, som hela tiden låg stilla på den plats han valt, hvaraf man slutade sig till att något fraktgods fanns ombord tillhörigt egaren, och att denne skulle vid Riddarh Imen afhemta både detta och hunden. Vid ankomsten till Stockholm i skymningen hade ingen ombord tid att tänka på Lord, som ganska riktigt kilåde i land vid första lägliga tills fälle. En förmiddag — det visade sig sedan att det var dagen efter ?Lords? ankomst till hufvudstaden — låg Lord vid trappan till det embetsverk der hans fosterfar, vaktmästaren, hade sin tjenstgöring, och när denne kom sprang Lord? upp, gifvande sin glädje tillkänna med höga hopp och skall. Lord befanns ytterst utmagrad, med djupa sår under fötterna af den långa vandringen. Han fördes snart till sin husbonde, som samma dag med posten mottagit underrättelse från sitt hem, att vargarne sannolikt tagit Lord. Från den dag han saknats i hemmet och tilldess han inträffade i Stockholm hade sju dagar passerat. Vid jultiden återvände både Lord-och hans egare till hemmet.