8 FO Rs nedanstående fransyska biljett, i öfversättning så lydande: Tit. i följd af hvad ni redan vet genom mitt bref, så beder jag er reglera vår affär, med den officer, som öfverlemnar hosgäende. Jag har äran vara Tit. tjenare . ?Btanislaus Engeström, Major i kongl. preussisk tjenst.? Två dagar derefter kl. 2 e. m. tillställde tvenne adelsmän Engeström följande svar: ?8. H. T. . Den 2 April. ?Hr majoren Gustaf Stanislaus von Engeström har anfallit undertecknad på ett sätt, som fullkomligen berättigar honom att dervid fästa intet afseende. Hr bårons rättighet att inom detta samhälle uppträda såsom en hämmande riddare för anonyma författare lärer af ingen klok medborgare kunna medgifvas, hyadan a också blygs att af hr majorens anfall låta förleda mig till ett steg, som af hvar och en bör ogillas: — Jag emottager hr barons kön i fall H. E. stätsministern grefve Lars von Engeström sjelf uti morgondagens Allmänna Journal uppgifver sig såsom författare till den anonyma emot mig personligen riktade skrift, hvars besvarande synes til, innnebära en förolämpning. Jag får isådant fall anse hr baron företräda H. E:s person, och Jehura H. E. hade sparåt mig denna olägenhet, om han medelst sitt namns utsättande håde lemnat tillfälle att veta författaren och att derefter rätta sina ordalag. Som anonym lärer, H. E. icke hafva större rättigheter än någon annan; men om H. E. i morgondagens blad uppfyller I det vilkor jag föreskrifvit, så vill jag med min värja möta hr baron på Blå Porten i morgon kl. 12 på förmiddagen; kommandes jag alltid att vid I detta tillfälle åse H. E. uti hr barons person, emedan jag med tit. person aldrig kan anse mig I hafva det ringaste oliqvideradt. Jag har i anse1 ende till detta steg sett mig föranlåten inlemna min polett och att således i och för denna händelse afbryta min riksdagsmannabefattning. Tit. I torde finna, att hvad som ej sker i morgon kommer ej vidare i äga, hvådan hr baron torde göra sin flit att få det af mig föreskrifna vilkor 1 morgondagens Allmänna Journal uppfyldt, hvarförutan jag icke mera honorerar hr Barons inbjudning. . ?C, H. Anckarsvärd.? Härpå svarade frih. Engeström: ?Jag har visat ert bref, öfverlemnadt af H. till min far. Ministern för utrikes ärenderna förklarar att han är öfver det vilkor, hvarförutan ni vägrar att gifva mig satisfaktion. För ått vara kort så reserverar jag mig blott på mitt sista bref af den 20 dennes. ?Stanislaus von Engeström.? Härmed förföll frågan. Blod kom således ej att flyta i anledning ef detta ministeriella upptåg, -tillägger den gamle berättaren. Att reaktionen i Danmark haft sitt finger med i den Brettonska duellssaken är omisskänneligt. . Meningen, att efter amiral Dundas metod tillintetgöra en förhatlig fiende genom hans öfverkastande med snfuts, var utan tvifvel god; men sättet att gå tillväga vid utförandet af den snygga planen tillräckligt klumpigt för att berättiga föremålet att, liksom den ädle svenske frihetsveteranen härofvan, ?dervid fästa intet afseende.? Medan de danska junkrarne äro så morska af sig, och medan det här i Stockholm förlagda norska Skorpekyttegardet för alla eventualiteter öfvar sig att löpa på skidor, föra våra svenska militärer det lugnaste och gladaste lif i verlden. Militärsällskaet har sålunda förvandlats till en ordentI dansorden, i hvilken den ena balen aflöser den andra. För ögonblicket rustar sällskepet sig till en stor maskerad, på hvilken man väntar att få se generalerna Meyer, Kleen, Hezelius m. fl. utmärkta militärer? figurera bland karaktersmaskerna. Under fortsättningen af våra almanacksobservationer ;ha vi fått syn på den i slutet af almanackan för detta år införda :afhandlingen om trichinerna. Af denna afhandling inhemtar man redan på första raden att ?det är mikroskopet vi ha att tacka? för upptäckten af det parasitdjur, hvilket föroisakar nämnde sjukdom. Det är icke mycket att tacka för, tycka vi. Dock ära den söm ära bör. Upsala-Posten häfdar den stora upptäckten af de ifrågavarande små kräken åt universitetet i Erlangen, och leder sig derifrån till yrkandet om småstadsuniversiteternas bibehållande, då dessa visat sig vara företrädesvis gynnade af lyckan med afseende på tillgången af material för dylika upptäckter. Det är en gammal klagan att Upsala lider brist på kadaver; den lärda staden gör då ganska rätt uti att i stället slå sig på de lefvande organismernas studium, sedan den kommit underfund med sin rikedom på sådana, åtminstone af det slag som fordom utgjorde den lilla staden Köpinge egentliga utmärkelse. ag återkommer till den nyseberörda almanachsafhandlingen. Efter en utförlig och lärd beskrifning öfver trichinernas natur och väsende, hvilken jag förmodar att de flesta af almanachans läsare hoppa öfver, förekommer en skildring af dessa ohyggliga parasiters inflytelse på menniskor — en skildriog så upprörande, att den med aldrig så liten fantasi utrustade läsaren icke gerna kan undgå att må illa deraf. Författaren upprepar sedan med afseende på trichinsjukdomen det gamla erdspråket: ?förekomma är bättre än bota, och finner det med afseende härpå vara af stort intresse att veta hvarifrån svinen få trichiner. BSvinet, säger han, får dem uten tvifvel gevom att äta trichinhaltigt kött, men hvarifrån detta kött kommer vet vi ännu icke säkert; ty man har funnit trichiner äfven hos andra djur än svin, nemligen i ?menniskolik?, samt hos kråkor, kajor, hökar, kattor, råttor, möss, mullvadar ete. Här framställer sig då ett motstycke till den gamla frågen: var ägget förr än hönan, eller hönan förr än ägget? — Slutligen uppkastar vår författare det spörjsmälet: Huru skola vi sjelfva undvika att ådraga oss trichinsjukdom?? och hvarpå svaret lyder: ?Det enda medel att med full säkerhet förekomma sjukdomen, vore att, såsom mosaiska lagen bjuder, aldrig förtära svinkött.? Men, medger han strax, detta torde väl ej låta sg göra, isynnerhet af de arbetande klasserna, för hvilka fläsk är en både närande och billig föda. Han vet då icke någon annat råd, än att låta fläsket genomgå en noggrann mikroskopisk undersökning och se. dan koka och steka det väl. Äfven vi tro att detta är det bästa man kan göra vid saken, och hylla oss i detta fall till den berömde läkare som vi för några dagar sedan hörde på tal härom yttra: Man kon så gerna äta trichiner som något annat, bara de äro väl lagade.? Från trichinerna kommer jag till den i almanachaen införda tabell, som under fast