) b j b) att berörda afgift skall bestämmas af armå förvaltningen för 5 år. c) att rusthåliarne skulle vid förändringen j början hafva munderingarne i fullgodt skick. HRosenberg, O.,B. Olsson, Jöns Andersson, Aug Andersson och Åke Andersson yrkade återremiss dels för att få den i litt b. omnämnda tid af: år borttagen, dels ock af åtskilliga andra skäl Ola Jönsson, Sven Nilsson från Kristiansstad: län och Ola Larssen yrkade afslag och Per Nils son i Espö, Lundahl, Carl And. Larsson, Johannes Andersson från Elfsborgs län samt Bjerkender bifall. Uhr, Talaren hade redan vid 1850 års riks. dag väckt motion att staten skulle åtaga sig beklädnadspersedlarne mot en bestämd afgift a! rusthållarne. Denna motion blef då på en egen grund afslagen. Utskottet anförde nemligen att som motionären icke visat sig hafva uppdrag af rusthållarne att väcka en dylik motion kunde intet afseende derå fästas. Ett upprepadt försök i denna väg hade samma utgång. Som detta förslag nu är uppsatt trodde talaren att det skulle blifva få rusthållare som ville derpå ingå och då frågan är hänskjuten till deras eget agörande, kunna rikets ständer ganska väl låta dervid bero. Östman ville att rusthållarne skulle sättas i samma kategori som de, hvilka underhålla båtsmän. Det framställda förslaget blef af ståndet afslaget, och de afstyrkta utlåtandena rörande två motioner i samma ämne biföllos. Lagutskottets betänkande n:r 24 i anledning af motioner om förändrade stadganden i afseende vilkoren för rättighet att fullfölja mål hos hofrätterna och högsta domstolen, blef derefter föredraget. Vid 1:sta punkten, afstyrkande förslag om vadepenningars borttagande, yrkades återremiss af Olof Persson, i syfte att vadepenningen borde borttagas liksom revisionsskillingen nu föreslagits skola försvinna. Rosenberg. Den gamla åsigten att man skulle sätta stora hinder för rättssökanden tror jag man har öfverlefvat, men att borttaga vadej pen: 7 vore ej skäl, dels derföre att den är så obetydlig att den8ej kan sägas förorsaka något hinder i rättvisans sökande, dels ock derföre att om man borttager densamma, måste domaren påannat sätt godtgöras för de bevis han skrifver på parternas domar och om detta besvär skall uppskattas efter expeditionstaxan, erhåller domaren högre belopp än hela vadepenningen. Smedberg insätmde häruti. Carl And. Larsson och Engman yrkade bifall och Svante Bergström åberopade hr Lemchens reservation, som åsyftade återremiss. Punkten bifölls med öfvervägande jarop, men som votering begärdes, måste den anställas, dervid utskottets åsigt segrade med 63 röster mot 19. 4:de punkten, angående borttagande af s. k. revisionsskilling. Sven Nilsson från Skåne befarade att om man borttager revisionsskillingen komme K. M:t att besväras med alltför många obetydliga tvistemål. Första följden deraf blefve begärda anslag till flera justitierådsembeten samt högsta domstolens fördelande på flera divisioner. Deraf uppkomme möjligen att motsatta domslut i lika mål kunde från K. M:t expedieras. Rosenberg. Sven Nilssons yttrande hvilar ytterst på den principen att den som har penninSN han må söka rättvisa, den som icke det har, an må låta sig nöja utan densamma. Detta yttrande vore icke förenligt med de åsigter, som alltmera utbreda sig rörande allas jemlikhet inför lagen. Inkastet att högsta domstolen kunde lemna olika utslag i samma lagfråga bevisade just att hofrättens dom i dylika frågor icke varit ofelbar och den behöfde följaktligen sanska väl skärskådas. Flera ledamöter inc stämde. August Andersson, Olof Persson, Engman, Carl And. Larsson, Hörnfeldt, Johannes Andersson rån Elfsborgs län, och Svante Bergström yrkade bifall. Svensen och Uhr likaledes med inlägrande af en protest mot Sven Nilssons yttrande. Punkten bifölls. 7:de punkten, angående väckt och af utskottet afstyrkt befrielse från skyldighet att fullgöra hofätts dom före målets dragande under K. M:ts ifverseende. Svante Bergström yrkade återremiss i syfte att ; kap. 5 U. B. skulle ändras så att endast ätt till utmätning kunde följa å hofrätts dom i ikhet med hvad som nu eger rum ä underrätts. Ola Jönsson. Enligt alla rättsbegrepp bör väl gen vara skyldig träda i häkte för andra orer än brott. Nuvarande lag har dock upp-: agit sådana stadganden, enligt hvilka detta kan nträffa, om tappande part q kan fullgöra hofättens dom. Talaren yrkade återremiss för att å bort detta stadgande. Olof Persson och Rosenberg talade äfven för terremiss, som också blef ständets beslut. 8:de punkten, om ändring i föreskrifterna vid rottmåls dragande under högre rätt, återremiterades på yrkande af Olof Persson, Sven Nilson och Svante Bergström och 9:de punkten rönte amma öde, på Olof Perssons och Smedbergs emställan. I öfriga ej upptagna punkter bifölls utskottets örslag. Plenum afslöts kl. 9 e. m.