ska och svenska riksvapnen anbringade omgifna af norska och svenska flaggor oc der framför konungens byst. Konungen skål föreslogs af storthingspresidenten Har bitz, hvarefter statsrådet Stang uppläste et nyss ankommet telegram från konungen s lydande: Jeg overdrager Statsraaden at frembeer fölgende min Hilsen: Jeg lykönsker Stor thinget til dets nye og verdige Bygning Maa denne, som den gamle, indeslutte Na tionens beds:e Mend, og maa Fölelsen fo Feedrelandet, Kongen og Foreningen altic deri, som hidtil, tinde sine Talsmeend!? Näst efter skålen för Norge — föresla gen af byfogden Christensen — utbringade odelspresidenten Kildal skålen för Sverge Talaren antydde det stora konstitutionell byggnadsverk, som svenska folket nyligen utfört, och slutade sitt tal med följande vackra ord: ?E Ly af sin nye Forfatning skal derfor Sverige med Guds Bistand kunne fortsette sine sikre Fremskridt og raske Udvikling paa den Bane, som förer til Borgerlykke, Heder og ZEre, og til de höje Borgerdyder, hvoriblandt som den förste: Kjerlighed till Konge og Feedreneland. Til en saadan Udvikling besidder jo visselig Sverige baade Kraften og Evnen. Den svenske Folkeaand har frembragt denne lange Rekke af store Konger, Statsmeend och Krigere; den har fostret disse Mend, som i Kunst og Videnskab have naaet de höje Tinder, samt disse den borgerlige Virksomheds sindrige Idreetsmeend. Lader de os, mindende os, at Foreninoen er Styrkesbesltet, samt hendragne af vor varme Hengivenhed for Broderriget, önske Held og Velsignelse over Sverige, dets Institutioner og gedle Folk. Sverige leve!4 Bland de flera skålar, som sedan följde, föreslogs en af professor Schweigaard för pyggmästaren och byggnadskommissionen, arkitekten Langlet, samt general Garben, ingeniörlöjtnant Lund och hr Malling. Taaren uttryckte den öfvertygelse, att äfven ramtidens dom skall utfalla till heder för sanglets erbete.