den oskyldiga naivet6, hvarmed hon adla den unga flickans list till ett yttersta nöd värn, då hennes bedrägeri utan denna barns liga hängifvenhet finge en prägel af låghet som skulle störa totaletffekten. Hr Sund berg är en ledig och elegant älskare, h ) Hanson en hederlig och bra Ariste, ml berg en vacker och smakfull Leonore, ml Hammarfeldt en näbbig Lisette, alt går bre för öfrigt — och då kan man icke me begära. Södra teatern bjuder sedan några aftnai på Rusets demon, skådespel i fem akter ai den gamla bekanta firman Dumanoir och Dennery, ett stycke förstadsteaterpjes, som dock synes oss understiga äfven de medelmåttiga fordringar, man stälter på en sådan. Visserligen talas mycket om och predikas mot dryckenskapslasten; och äfven handlingen skall visa dess bedröfliga och mot sedligheten stridande följder. Men under utvecklingen af detta tema får moralen och en bögre lifsåskådning så många äkta franska örfilar, att deras antal endast kan jemföras med ve knuffar, som utdelas åt den dramatiska sannolikheten och karsktersteckningen. Det skizzartade i utförandet orsakar att scenerna ej hinna göra något djupare intryck, och karakterernas inkonseqvens och öfverdrift ger handlingens gång en osäkerhet och en otreflighet, som äro allt utom underhållande. Öfverhufvud synes oss, att hela den genre, till hvilken detta skådespel hör, borde vara föråldrad och ignoreras på vår scen lika väl, som i sitt hemland. Nägra yttre, pikanta effekter och ohygglighetsscener, beräknade på äskådarnes svaga nerver, onaturligt förvridna karakterer, en handling, som med ett hopande af tilldragelser och under tillkrystad sentimentalitet söker dölja hela sin inre fattigiom och andlöshet: se der egenskaper, som längesedan fått sin dom, och hvilkas lumpenhet borde ligga för öppen dag. — Uiförandet på Södra teatern är för godt för ett sädant machverk; det är det bästa vitsord vi kunna ge det. BSynnerligast utmärka sig hr och fru Thegerström, samt hrr Lindström, Rådeström och Warberg för ett omsorgsfullt och markeradt spel. — Eu utsigt öfver Seine och en del af Paris vid månsken (5:te aktens 1:sta tablå) är utmärkt målad ovch appläderas lifligt.