Aftonbladet – 10 mars 1866, sida 2

från köket till matsalen på samma timma, som högborna damer, med aristokratiskt finkänsliga näsor, kunde komma på besök. Ännu harmligare var det att den klumpiga Betty en gång satte en bricka med begagnade tallrickar, midt i vägen för sin matmor, som tänkte smyga sig upp i förmaket för att emottaga det fina besöket, hvilket antyddes af en betjents larmande slag på orten, hvaraf Betty så förskräcktes att hon begick ofvan omtalade fel, för att springa och öppna porten. De unga herrarne rusade också skrattande och stojande genom förstugan utan att fråga efter hvem som befann sig der. Det enda hjelpmedel mot allt detta ond, som mrs Gibson kunde uttänka, var att äta middag sent och icke midt på dagen, hvilket hittills brukats i doktorns hus. De unga herrarnes andra frukost, menade hon, kun e alltförväl skickas in till dem i arbetsrummet. Något kallt, fint kött för Molly och henne behöfde ej sprida maktlukt i hela huset, och för sin man lofvade hon att alltid hafva någon liten läckerhet i ordning. Mr Gibson tyckte ej om denna nya ordning; det var att afbryta en vana, som räckt hela hans förflutna lif, och han visste ej huru han skulle kunna ordna sina sjukbesök så att han kunde ninna med dem före middagen, som skulle ntagas klockan sex på aftonen. Men han vaf dock sitt samtycke till mrs Gibsons örslag. Bry dig ej om nägra läckerheter för mig, nin dyraste, sade han. Ost och bröd är nin frukost liksom det var min gummas i rerlden.t tJag vet ingenting om din gumma, svaade hans hustru; Smen jag kan sannerlisen ej tillåta att ost kommer annat än på öksbordet.s