Aftonbladet – 10 mars 1866, sida 2

värdt att tala med mig bvarken om Bettys sorger eller någon annans sorger, ty med allt det här och din älskade pappas sorg. liga beskrifningar på allt det elände han är vittne till, så försäkrar jag att jag till sluts blir riktigt melankolisk.? Molly sade ingenting på en liten stund. Har ni redan antagit Maria?? frågade hon slutligen. Nej, jag sade nästan antagit. Ibland kar man tro att du ej hör hvad man säger, söte Molly?, sade mrs Gibson förtretad. ?Marie är nu på ett ställe der hon ej får den lör hon förtjenar; kanske de ej har råd att ge henne mera, stackars menniskor! Jag öm: mar alltid för den fattige, och vill aldrig säga något ondt om dem som ej äro rika: men jag har erbjudit henne två pund mere om året än hon här, så jag tror nog hor flyttar. I alla fall kan jag alltid öka mit anbud om de öka hennes Ton; å det sätte skall jag till sluts få henne. En sådan fin och ordentlig flicka! — ber alltid in et bref på en bricka!? stackars Betty! sade Molly sakta. Stackars den gamla menniskan! Men jag hoppas att denna lexa skall göra henne godt för framtiden?, suckade mrs Gibson; ?men det var synd att vi ej hade Maria här före alla de förnäma visiterna.4 Mrs Gibson hade hemtat stor glädje och tillfredsställelse af alla dessa ?förnäma visiters. Hennes man var högt aktad och omtyckt af många adeliga fåmiljer i grannskapet, hvilkas qvinnliga medlemmar ansågo sig böra göra ett besök hos hans hustru, då de någon gång besökte Hollingford för att göra sina uppköp. Men dessa visiter bidrogo föga att öka mr Gibsons husliga trefnad. Det kunde nemligen) ej gå an att bära de rykande faten