Sedan smög hon sig ned och gick in matsalen, der elden slocknat, med flit illa eftersedd af tjenstfolket, som derigenom ville visa sitt misshag öfver att deras nya matmoder behagat dricka tå i sitt eget rum. Molly tände elden och ordnade bordet, samt lyckades också få en liten god anrättning i stånd för sin fars sup. Derefter satte hon sig på mattan framför spiseln, och blickade i elden, försjunken i tankar, sorgliga nog för att låta den ena tåren efter den andra tyst rulla hennes kinder. Men bon sprang upp och iyckades antaga en glad Sin då han hörde sin fars steg i förslapan CHurär det med mr Smith, pappa?4 sade hon. Han är död. Han kände dock igen mig innan han dog. Han var en af mina första patienter i Hollingford. r Gibson satte sig i länstolen bredvid eldstaden och värmde sina händer utan att synas tänka hvarken på sin middag eller på något samtal med sin dotter. Men slutligen slet han sig lös från sina dystra tankar och såg sig omkring samt yttrade lifligt nog: Nå, hvar är din nya mamma? Hon var trött och gick tidigt till sängs. hy: pappa, skall jag behöfva kalla henne mamma ? Jag skulle tycka om det4, sade han och sammandrog ögonbrynen litet, hvilket gjorde att Molly ej hade lust att svara något. Hon räckte honom en kopp t. Han rörde deri och smakade på det, samt upptog samtalet åter. cHvarföre skulle du icke kalla henne mamma? Jag är viss på att hon vill uppfylla en moders pligter mot dig. Vikunna ju alla misstaga oss, och hennes vägar torde vara mycket olika våra vägar, åtminstone i början, men låt oss åtminstone begynna med något familjeband emellan oss.