väl för i afton borde kunnat uppskjuta sitt besök hos mr Craven Smith.4 4Mr Craven Smith kunde ej uppskjuta sin dödsstund, sade Molly oförskräckt. Da löjliga barn, sade mrs Gibson, med ett svagt leende. Men om denne mr Smith ligger för döden, som du säger, så var ju din fars besök till ingen nytta, och jag begriper ej hvarföre han skulle brädska dermed. Väntar han nögot testamente eller dylikt, der? Molly bet sig i läppen för att ej gifva ett skarpt svar. Hon sade blott: Jag vet icke bestämdt om han är så nära döden. Men budet sade det, och i alla fall kan pappa alltid göra något för att liodra dödskampen, och det är för den sjukes familj alltid en tröst, när han kommer.4 Hvilken dyster kännedom om döden du fått, så ung som du är! I sanning, om jag förut vetat att allt det der hörde till din fars yrke, tror jag knappt att jag kunnat förmå mig att gifta mig med honom. cHan åstadkommer ju hvarken sjukdomen eller döden, han gör allt hvad han kan, för att motarbeta dem. Jag anser det för en herrlig sak att få tänka på allt hvad han gör eller försöker göra. Och ni skall tänka på samma sätt, när ni får se huru efterlängtad och välkommen han är öfverallt. Godt; låt oss icke mera tala om sådana ledsamma saker i afton! Jag tror det är bäst att jag går och lägger mig strax, jag är så trött. Om du ville vara snäll och sitta här hos mig tills jag somnar, min älskling — det skall ej dröja länge. Om du bara talar vid mig så blir jag snart sömnig vid ljudet af din röst.4 Molly tog en bok och läste högt, hvilket hon fann mindre besvärligt än att oupphörligt tala.