Aftonbladet – 7 mars 1866, sida 2

Osborne — miss Gibson. Nå, min gosse hvad vill du spisa?? Ingenting här?, svarade han och såg öf ver bordet. Finnes det icke någon kal fogelpastej? Jag skall ringa efter lite sådan.? Molly försökte under tiden försona verk ligheten med idealet. Idealet var fint byggd men stark, med grekisk profil och örn blick, istånd att uthärda långa fastor oci likgiltig för hvad han åt. Verkligheten va en person nästan qvinnlig till utseende oci rörelser, ehuru ej till figur, visserliger egande den frekiska profilen, men det bl: ögat var kallt och hade ett uttryck af trött het. Han var kinkik i fråga om mat, oci hade allt annat än en Homerisk aptit Emellertid. råkade icke Mollys hjelte ät: mer än Ivanboe, då han var pater Tuck äst, och till sluts började hon tro att m Osborne Hamley, med några små förändrin gar i idealet, borde kunna blifva en poe tisk, om också icke ridderlig hjelte. Mr Hamley syntes så förtjust i honom, gat Molly mer än en gång tänkte att mor och son kanske varit bäst belåtna med henne: frånvaro. Snart förstod den oerfarna mer skarpsinniga flickan, att Osborne i det sam tal han förde med sin mor, riktade sin: ord också till henne, eller rättare sagdt för hennes skull yttrade många af dem. Deruti förekommo flera små vändningar, si att säga foritures? i språket, som Molly förstod ej kunde tillhöra det hvardaglige tankeutbytet mellan moder och son. Mer det var icke så litet smickrande att-en ung elegant man, skulle anse det mödan värd att för henves skull lägga sina ord så sir igt Och innan aftonen kom, och utan ati något direkt samtal blifvit fördt mellan Os borne och Molly, hade hon återinsatt sir hjelte på den tronihennes fantasi, der har förut haft sin plats; ja, hon anklagade sig nästan för bristande tilltro till. sin älskade mrs Hamley, för det hon i första ögonblic ket satt ifråga om modrens beumdera för sin son vore berättigad. Hans skönhet fö.