Aftonbladet – 7 mars 1866, sida 2

nom. Det var blott hennes fantasi som så mycket sysselsatt sig med honom. Då Molly följande torsdag kom till Ham. ley var såväl han, som de öfriga herrarne. redan borta. Men hon var nästan glad deröfver. Hon var så, rädd att hen. ej skulle motsvara hennes förväntningar. Dess utom hade hon sålunda sin kära mrs Ham: ley mera för sig sjelf då de voro allena: den tysta, stilla förmiddagen, då de suttc i förmaket och talade om poesi och roma ner, den lilla middagspromenaden i trädgården, som strålade af praktfulla höstblom:. mor och glittrande daggdroppar på spindel: väfvarne, hvilkas lätta slöja hvilade öfver de gula, purpurröda eller mörkblå blomkalkarne. Just då de sutto vid frukostbordet bördes en främmande röst i förstugan; salsdörren öppnades och in steg en ung man, som ej kunde vara någon annan än Osborne. Han var vacker men såg trött ut och var nästan lika fin till utseendet som hans mor, hvilken. han mycket liknade. Denna skenbara qvionlighet i utseende, gjorde att han föreföll betydligt äldre än han var. Han var klädd med yttersta omsorg, ehuru denna alldeles icke förråddes hvarken af hans bållning eller drägt. Han gick fram till sin mor och tog hennes hand, medan hans blickar sökte Mollys, icke djerft eller ohöfligt. men som om han blott ville se:en person, han förut hört mycket omtalas och omtalas väl. Ja, nu är jag härigen. Kreatursutställningen, finner jag, är ej min sak, Jag bara förtretade min far genom att ej tillbörligt uppskatta berrligheten, och jag erkänner att jag ej brydde mig om att lära det heller. Och lukten af alla dessa kreatur var alldeles outhärdlig på en så varm dag.? Min älskade gosse, gör inga ursäkter för mig; spar dem åt din far. Jag är endast alltför glad att få dig hem igen. Miss Gibson, den här länga herrn är min son Osborne, hvilket ni säkert redan gissat.