Aftonbladet – 6 mars 1866, sida 3

stens häktande, förstått vinna samtliga högre officerare, utom trenne, för sitt företag; dessa tre bjöd öfverste Haralambi till sig på ett parti preference den 22 på aftonen, drog försorg om att glasen gingo flitigt omkring i laget och förklarade dem omkring kl. 2 på morgonen för sina fångar. Derpå begåfvo sig öfverste Haralambi, general Golesca och major Leca i en vagn och åtföljda af de öfriga sammansvurna samt 13 polackar, alla beväpnade till tänderna, till furst Kusas palats. Ett jägarkompani af Lecas regemente stod der pa vakt och lät de sammansvurne obehindradt passera; nära furstens sofrum måste de spränga en dörr; furstens adjutant fick en kafle i munnen och de sammansvurne inträngde i sängkammaren. Der uppfordrade de fursten helt kort att kläda sig, men vägrade honom att begagna sin uniform, som han befläckat, och tvungo honom att påtaga kläder som de sjelfva medfört; derefter förelade de honom afsägelseakten och riktade en pistol emot honom då han vägrade skrifva under. Major Leca sade: Skrif under eller dö!4 Kusa skref under och fick på sina förebråelser mot officerarne för förräderi till svar: SVi ha icke förrådt dig, utan befriat landet från en spetsbof.4 Derpå införde man furstinnan Helena (född Rosetti) och sade till henne: Se här är din man, som vi funnit i sängen med sin frilla (furstinnan Maria Obrenovitsch), hvarpå hon svarade: Jag vet det nog och har ända från början varit en martyr! En underofficer mottog befallningen: 4Legati pe cainelet (bind den hunden!), hvarelter fursten bortfördes. På mindre än en timma var hela denna palatsrevolution utförd utan den minsta blodsutgjutelse. Wiener Presse berättar, att franska och engelska kabinetten redan för någon tid sedan af sina konsuler blifvit gjorda uppmärksamma på hvad som komma skulle, men likväl icke vidtagit några åtgärder deremot. Furst Kusa sjelf synes ha anat oråd, och deraf torde hans resignation i trontalet förklaras, der han sede sig gerna vilja återvända till sin förra ställning, om han blott visste att landet vore lyckligt. Att han varit beredd på elutkatastrofen bevisas äfven deraf, att han skickat stora penningsummor till utlandet samt inköpt åtskilliga slott och egendomar i södra Frankrike. Konung Leopolds son, fursten af Flandern, som hyllades till regent i furstendömena, men vägrade mottaga platsen, beskrvifves i ett bref från Brissel sålunda: Han älskar dolce far niente, är föga tillgänglig för den waillachiska fåfängan, lomnörd, skygg för all ståt, öfverdrifvet sparsam, eger betydlig rikedom, och är derför ulldeles icke frestad att bli turkisk hospodar, cke ens wallachisk konung, för att fylla le tömda kassorna med sina realer. TURKIET. Enligt underrättelser från Zara i Dalma:ien af den 24 Februari lära talrika serbi ka och rumänska agenter förklädda resa mkring i Bosnien och Herzegovina, för! tt med det grekieka presterskapets biträde pphetsa den kristna befolkningen till ett ppror mot Turkiet. Till följd häraf har en turkiska besättningen i flera fästvingar : lifvit betydligt förstärkt. Från Turkiet berättas, att förändringar : tändigt inträffa i de högre embetena, utan: 105 Örgörstot ar-d6 Enskilda