Aftonbladet – 6 mars 1866, sida 3

att man får veta skälet dertill eller afsigten dermed. Det turkiska presterskapet tyckes finna sig i den tillämnade indragniogen af moskeernas egendom, då det ser att regeringen menar allvarligt. Ett eget statsråd upprättades för kort tid sedan, bestående dels af turkar, dels af kristna, hvilket fått i uppdrag att öka kommunikationsmedlen och göra skogarne och bergverken mera inbringande. Bland annat tänker man på att anlägga en jernväg från Konstantinopel till Nissa i södrå delen af Serbien. Äfven i Mindre Asien fortsättas arbetena på jernvägarne. — Mace.onien, Thessalien, Epirus och den angränsande delen af Bulgarien (det fordna Rumelien) äro nu förenade till ett guvernement, med Monastir till hufvudstad och Omer Pascha som ståthålbållare. För öfrigt råder en stark gäsning bland den slaviska befolkningen i Turkiet, hvarför äfven Luka Bukalovich, på sin tid ledare för upproret i Herzegowina, återvändt från Odessa och bosatt sig vid serbiska gränsen. NORD-AMERIKA. Det förljudes attunderhandlingar försiggå mellan Förenta Staterna och Grekland om en ö i den grekiska arkipelagen till handelsoch stapelplats åt den förstnämnda makten. Man torde knappast kunna tillskrifva denna Förenta Staternas önskan någon politisk vigt, enär det skulle vara högst besynnerligt om Amerika af politiska skäl skulle söka förvärfva sig besittningar i det östra Europa. Det ligger vida närmare att antaga, att rent kommersiella skäl gjort sig gällande, i det Amerika i sista instansen är konsument af många af det östliga Europas produkter, och dessa hittills nästan uteslutande blifvit det tillförda på engelska och franska fartyg, hvarigenom de blifvit icke så litet dyrare. Ett bref från Washington till Times omtalar att den bekante historikern och statsmannen Bancrofts förut omnämnda tal i kongressen väckt ett ofantligt uppseende. Brefskrifvaren kan ej fiona ord nog starka för att beteckna det hån, det förakt och det gifiiga hat Bancroft utöst mot England. Dettatal var för öfrigt icke något vanligt tel under diskus sionen af en ER ORNEET fråga; utan det hölls vid ett högtidligt tillfälle, vid kongressens sammankomst till minne af den hädangångne Abraham Lincolns födelsedag (den 12 Febr.) i närvaro af hela diplomatiska kåren och unionens högsta domare-och embetsmyndigheter samt medlemmarne af Johnsons kabinett. Sammankomsten ansågs också för en nationel minneshögtid, vid hvilken den lärde och åldrige Bancroft (66 år gammal) skulle hålla det öfliga festtalet. Efter det vanliga prisandet af Amerikas institutioner öfvergick talaren till Amerikas förhållande till Europa, och hans ord antogo nu en verkligt lidelsefull karakter. Den enda stat, som historikern berömde i varma och smickrande uttryck, var Ryssland, närmast med afseende å kejsarens högsinnade sträfvanden för lifegenskapens af skaffande. Vid England dröjde han längst och yttrade dervid bland annat: ?I England är det en allmän regel, att plogen icke tår vara i egarens: händer; i England är den arbetande befolkningen beröfvad hvarje frukt af sina ansträngningar, och alla staens bördor äro kastade på de industriella