Aftonbladet – 6 mars 1866, sida 2

vänner lära varit inbjudna. (D. 4.) — På Kongl. operan gafs i går efter temligen lång hvila åter Maillarts täcka arbete Villars Dragoner, ett äkta franskt konstverk i den stil, hvari den gamle Auber ställt sig främst och lockat så mången att följa sin fana, utan att likväl någon kunnat gå jemna steg med. anföraren. Pikant, lekande och qvick anslår den vackra operetten äfven genom en och annan episod af allvarligare natur och höjer sig i en scen till något verkligt storartadt. Men ehuru de melodiska sångerna i folkvisans anda ganska djupt anslå åhöraren, är det likväl på lekfull esprit, nätta småsaker. som glädtigt oförmodda? och en bjert skiftande tonfärg så i harmoni som rytmer, som denna tonkomedi likasom dess vederlikar egentligen bar att stödja sig. Att rytmerna någon gång röja ett väl ansträngdt sträfvande efter nyhet och att melodierna — ehuru icke ofta — uppenbara en viss torrhet, i hvars öfverskylande den exequerande artisten måste bjelpa sig sjelf och kompositören, torde emellertid icke kunna nekas. Icke ofta har maöstron att påräkna ett så förträffligt utförande af de karskterer, han vill framhålla, som mll Gelhaars af Rose Friquet. Detta svåra parti har i dramatiskt afseende alltid varit en af den omtyckta artistens förnämsta triumfer, och sällan ser man på vår sångscen en roll så fint utförd i detaljerna och så konseqvent genomförd i sin elhet. Med afseende på sången led mll Gelhaar i går af en lindrig indisposition, som likväl blef fullkomligt omärkbar i de partiets lyriska glanspunkter, som naturligtvis särskildt varit föremål för hennes omsorg och studier. MI Gelhaar inropades flera gånger och hyllades äfven med blommor. De öfriga i stycket medverkande artieterna löste såsom alltid sina uppgifter med heder och vunno likaledes rikligt bifall. — a SAR ae RR AL a