De nödlidande i Westerbotten. Följand upprop till behjertande af den svåra nö som nu råder i Westerbotten och dess lapp marker skall säkert öfverallt i landet möta med varmt deltagande: Till Allmänheten! Annu aldrig hafva nöden och lidandet fö gäfves vädjat till menniskokärleken och väl görenheten; på grund häraf, och uppmanade af den i Umeå bildade nödbjelpskomitår att fästa menniskovännens uppmärksamhet på den nöd som nu råder i Westerbottens län och särdeles bland nybyggarne i des: lappmarker, torde undertecknades manings rop om hjelp för denna landsorts, efter flera års felslagna skördar, ogynnsamt fiske och minskad arbetsförtjenst, nu alldeles utblot: tade samt af hutvger och dess oskiljaktige följeslagare, sjukdomar, djupt hemsökta inbyggare, ej blifva ohördt. Nödenyskildrad så väl i Umeåbiadet och Skellefteå-Tidningen som Stockholms tidningar, är verklig och hotande. Väl har regeringen med en icke obetydlig summa af statens medel sökt lindra densamma; men det oaktadt hafva dock i flera trakter hela familjer nödgats öfvergifva hus och hem för att hos aflägse boende, oftast ej mindre nödställda likar öka, men ej finna hjelp i sitt lidande. Bättre lottade lardrmäns enskild välgörenhet är således det enda hopp som återstår dessa. olyckhge. För dem, hvilka med penningebidreg vilja förverkliga denna förhoppning, vafva nedannämnde hrr bokhandlare yenäget mottagit anteckningslister, nemlisen: hrr Samson Wollin, Giron Ekund. Bonnier och Hjortsberg vid Södernalmstorg; hvarförutan undertecknade med största tacksamhet emottaga de gåfvor, hvilka ned posten kunna blifva till nägon af dem dresserade; och skola de insamlade meden till nöchjelpskomitn i Umeå skyndamt insändas och i här utkommande tidingar redovisas. Stockholm den 1 Mears 1866. P. Wikström. C. G. Hiertseel. J. Däckström.