Aftonbladet – 3 mars 1866, sida 4

Rällegångsoch Polissaker. — Krigsrätt. I Andra gardets kasern har i dag krigsrätt hållits, angående en sak, som synes vara af ganska invecklad och grannlaga natur. Krigsrätten, i hvilken majoren vid Andra gardet Ribbing var ordförande, sammanträdde kl. 10 f. m. . Vid målets pårop inställde sig fanjunkaren Carl Gustaf Löwenberg, såsom kärande, och såsom svarande parter voro kallade fanjunkarne J. A. Lundqvist, A. P. Lindbäck, G. L. Dahlberg och C. G. Berlin samt sergeanten J. O. Jansson, alla vid nämnde regemente och kamrater till käran. den. Af de till sekundcehefen för Andra gardet af käranden Löwenberg ingifna handlingar, hvilka upplästes, inhemtades, att Löwenberg hos sekund. chefen klagat deröfver, att svarandena dels om honom utspridt ärekränkande beskyllningar, dels genom att angilva henom hos sekundcehefen för vanärande brott, som han för flera år sedan skulle begått, sökt nödga honom att taga afsked från regementet m. m. På sådan grund och då Löwenberg ansett sig förnärmad och till sin heder kränkt hade han, då svarandena, såsom han påstod, ej upphört med sina förföljelser mot honom, yrkat deras ställande inför krigsrätt. Löwenberg, uppmanad att närmare formulear sin angifvelse mot sina vederparter, förklarade att hvad Lundqvist och Lindbäck anginge, inskränkte sig hans anklagelse mot dem dertill, att de om Löwenberg skulle utspridt rykten, som voro för hans goda namn och heder förklenliga, hvarjemte de skulle sökt tvinga honom att lemna regementet genom att hes sekundchefen anmäla, att Löwenberg på grund af ett falskt betyg skulle beredt sig tillfälle att komma in vid Andra gardet. Tillfrågad hvilket slags betyg det varit, genmälde Löwenberg, att det skulle varit ett falskt prestbevis. Anklagelsen mot-fanjunkarne Dahlberg och Berlin samt sergeanten Jansson åter gick ut derpå, att dessa på allmänna ställen skulle omtalat, att Löwenberg suttit på tästning, att han rymt derifrån och försedd med ett falskt prestbevis blifvit anställd vid Andra gardet m. m. Sedan anklagelsen sälunda blifvit närmare bestämd, tillfrågades svarandena hvad de hade att saken anföra. Fanjunkaren Lundqvist förklarade med anledning häraf, att som han ej fått del af någon stämning eller angifvelse, utan inställt sig på kallelse alldeles oförberedd på hvad som vid srigsrätten skulle förekomma, anhöll han om ippskof med målet, för att efter tagen del af de vandlingar, som utgjorde föremål för krigsrätens sammanträde, få afgifva förklaring 1 sacen, yrkände derjemte Lundqvist, att allmän sktor måtte förordnas, för att denna undersökning öfvervara. I detta svaromål oeh yrkande förenade gig Löwenbergs öfriga motparter, och då det äsktte