Under nu pågående förhandlingar rörande fjerde hufvudtiteln kan det vara af ett visst intresse att läsa ett litet utdrag ur det vidIvftiga yttrande, som en dansk riksdagsman, redaktör Bille, nyligen afgifvit vid debatten i danska Folkethivget rörande krigsministerens budget. Han vidrörde den konstitutionelle konungens ställning till militärväsendet med följande ord: Det gifves en uppfatining, som det är af högsta intresse att få nedgjord, nemligen den att konungen står i ett annat förhållande till armen och flottan än till hvilken annan institution som: helst i landet. Det finnes en teori, som uttryckes så, att ?konungen är krigsherre?, och denna teori är tterst farlig i hvarje konstitutionel stat. en har sitt egentliga hem i Preussen, och man behöfver ej skildra de olyckor den förorsakat och dagligen ännu förorsakar der, ty hvarje dag som kommer lemnar nya bevis derpå. Den sammanhänger med den gamla böjelsen och den gamla föreställningen, som gjort mycken skada, att konungen ansett sig hufvudsakligen såsom militär, och denna föreställning forfar ännu i denna dag. Om en blifvande regent lär känna sitt folks historia, om han blir förtrolig med dess lagstiftning, dess administration och statistik, om han blir bekant med statshushållningen och andra vetenskaper som böra vägleda en regent — allt sådant anses för en sak af underordnad betydelse; men att han får lära exereera och kommendera, att han går igenom de militära graderna, blir löjtnant, kapten, major, öfverste Oo. s. V., och slutligen general, det är något som anses till den grad ouvdgängligt, att man skulle slå ihop händerna af förvåning, om det en gång komme en konung, som icke uppträdde i militäruniform. En civilklädd konung, en konung i frack är ett underverk som man icke särdeles ofta får se, och likväl skulle det vara godt, om den svarta fracken spelade en någo; större roll hos konungarne än uniformen. Denna teori om konungen såsom krigsherre? och denna förkärlek för det militära har här i landet funnit rik näring i generaladjutantsinstitutionen, och det är derföre mycket vigtigt och nödvändigt att så snart som möjligt få den afskaffad. Det blir dubbelt nödvändigt, då det blir en hvar klart, att det måste blifva en framtidsfråga, att i stället för en krigs?-minister, som endast omfattar armn, och en marinminister få en verklig krigseller försvarsminister, hvilken förestås af en civil person; och har den militära generaladjutants-institutionen varit farlig och olämplig i tider, då militära ministrar stå i spetsen för armev och flottan, så behöfver man endast obetydligt känna till den menskliga naturen och de menskliga förhållandena för att veta, att den skulle söka göra sitt inflytande mångdub. belt gällande, 0 a en civil person trädde i spetsen för hela försvarsväsendet. Detkan